En överraskande passion hos Picard för antika rymdskepp håller på att bli slutet för Enterprise och dess besättning.
Det ligger där, så vackert och stillsamt och oskadat. Det promellianska skeppet som är en rest från kriget mot mentharerna – en konflikt som utplånade bägge folken. Enterprise lockas dit genom en nödsignal som skickades ut för tusen år sedan. Picard blir så till sig att han till och med övertalar Riker att själv få följa med och utforska vraket. Efter ett tag går det upp för både Picard och resten av besättningen varför skeppet ligger där det ligger. Det har fastnat i en fälla. Runt Enterprise ligger en rad “minor” som suger åt sig all energi som Enterprise producerar. Hur mycket kraft man än försöker få ur motorerna så rör man sig inte ur fläcken. Och samtidigt utsätts skeppet för dödlig strålning.
Och på tal om katastrofer. Det här är också avsnittet där vi får en insikt i exakt hur dåliga Geordis dejting-skills är. Att stoppa in en violinist på en holodäcksdejt som utspelas på en strand vid solnedgången är lite för mycket av kaka på kaka för någon vettig mänska. Lösningen visar sig vara att flirta med ett hologram, framför allt ett som är en virtuell upplaga av en av ingenjörerna som designade Enterprise. De två lyckas inte bara bli kära i varandra, utan löser också problemet med hur Enterprise med minsta möjliga motorkraft kan ta sig ur bakhållet. Picard styr skeppet manuellt i en sekvens som mest påminner om ett datorspel.
Det här påminner om: avsnittet Beyond the farthest star, det allra första avsnittet i den animerade versionen av Star Trek. Där upptäcker man också ett skepp som ligger övergivet i rymden, men där är det istället ett ont väsen som finns ombord på skeppet som är det farliga – snarare än ett tekniskt avancerat bakhåll.
Det här är nytt: Picard kan inte riktigt sluta prata om sin fascination för skepp inuti flaskor i det här avsnittet. Som han talar om det så verkar det alltså som om traditionen fortsatt – med rymdskepp inuti glasflaskor. Finns ens glasflaskor i framtiden? Och hur monterar man rymdskepp inuti dem? Eller har jag missförstått allt?
Höjdpunkten är: Jaeeehhh. Vi kan väl säga att det här är ett jämnt avsnitt. Mycket jämnt. Men hånglet kanske, om jag måste välja något.
Gillade inte: Det här avsnittet är förstås fyllt av massor av prat om avancerade tekniska detaljer när Geordi ska försöka imponera på hologramkvinnan han blir kär i. Och hon gör förstås samma sak tillbaka. Det är helt enkelt bitvis som en orgie i så kallat technobabble. Kanske den mest frikostiga med sådant sen det där skittrista avsnittet där Picard går på café i Paris på holodäcket.
Vad har vi lärt oss? Om ett antikt rymdskepp ligger orört, flytande i rymden, så finns det antagligen ett skäl till att ingen annan har snott åt sig det tidigare.
Ett “helt okej”-avsnitt, som kombinerar ett klurigt problem med en romantisk sidointrig. Mitt problem är bara att lösningen på problemet är helt obegriplig för den som inte gått en ingenjörsutbildning i framtiden. Och att vi förstås inte för ett ögonblick betvivlar att allt kommer att lösa sig på slutet, även om bland annat Patrick Stewart gör ett bra jobb med att se ut som om man är på väg att möta döden. Ett “hög lägstanivå”-avsnitt.
(PS Jobbar så enormt mycket just nu att det inte finns någon plats för min Startrekathon. Men sätter mig och bloggar så fort jag får en chans)
Betyg: 7/10
Star Trek: The Next Generation. Säsong 3, avsnitt 6/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 5 långfilmer och 156 tv-avsnitt
Ja, ett ganska ljummet avsnitt, precis som du säger. Håller i stort sett med om allt, inklusive att det inte finns några riktiga höjdpunkter. Jag skulle nog rent av ha satt ett lite lägre betyg. Det känns väldigt isolerat, utan att riktigt vara speciellt intressant eller ens påverka speciellt mycket alls. Lite av ett utfyllnadsavsnitt, ser jag det som.
Bra att LaForge iaf fick lite mer tid för till slut, även om jag är mer tveksam till att datorn kan skapa en så detaljerad och nyanserad hologram-person baserad på bara lite bakgrundsinformation om någon. Att LaForge sedan blir romantisk med “henne” gör ju inte saken bättre. Det var förresten LaForge jag tänkte på när jag tidigare kommenterade att vissa i besättningen skulle kunna lära sig av Data när det kom till sina kärleksliv. Vilken katastrof den där dejten var. 😀
Man kan ju undra hur skeppet hade legat där i tusen år utan att någon annan hade kikat in. För jag minns inte att det skulle ha varit några andra, nyare vrak i den där fällan. Eller var Enterprise det enda skeppet på tusen år att faktiskt gå på det hela? Underbetyg? 😛
Sen är det väl lite konstigt att Picard styrde skeppet på slutet. Varför inte någon som faktiskt har det som jobb? Eller iaf Riker, det är ju han som brukar utmålas som den bäste piloten i besättningen.
Förresten hade Picard på sig den nya uniformen i det här avsnittet. Det var första gången den framtida uniformen i serien sågs i ett avsnitt.
Jag antog att du var väldigt upptagen på senare tid. Jag håller koll på uppdateringar i vilket fall. 🙂
Vad bra att du gör det, det känns tryggt. Håller med om många aav dina invändningar, men det är ju så kärt att de två tekniknördarna finner varandra. Mitt hjärta smälter! Vem kan då haka upp sig på småsaker 😉
Om jag minns rätt så får vi se den riktiga Leah Brahms senare i serien, varpå LaForge upptäcker att datorn fyllde i ganska många delar själv och inte fick alla rätt…
ser fram emot att höra vad du tycker om den bästa serien: deep space nine! men tre långa säsonger kvar först…
Ja, en braaaaa bit kvar, va?
Jag tillhör ju också de som tycker att DS9 är bäst… och från saker du skriver i bloggen tror jag nog att det finns hopp om att du verkligen ska gilla den också! 🙂 Självklart så slipper du ju inte undan att du först måste igenom de lite sämre första säsongerna, men de är inte alls så svaga som början av TNG.
Jag klagade ju en hel del när datorn skapade ett självmedvetet hologram i säsong 2 men här är jag mer ok pga att Leah hologrammet inte verkar så självmedvetet egentligen, lite som om datorn slagit i hop någons “dröm date program” med en teknisk simulering. Jag tror illusionen skulle krackelera fort i fall man försökte prata med Leah Hologrammet om något annat än dessa två ämnen.
Det lite roliga med det här avsnittet är att vi som Mr Trek skrev får facit längre fram i serien när den riktiga Leah Brahms dyker upp.