Oj, vad motigt det har varit. Trots att andra säsongen av The Next Generation är kortare än den första så har det här känts som ett maratonlopp jämfört med premiäromgången. Kanske för att nyhetens behag lagt sig en del. Kanske för att oktober på ett rent personligt plan innefattade både en extremt intensiv period på jobbet och en lite krånglig separation (Som dock inte var Star Trek-relaterad. Tror jag). Men jag har nog aldrig varit så trött på serien som under de senaste veckorna. Aldrig fått kämpa så mycket för att hålla mig vaken under helgkvällarna när jag sträcktittat på fyra, fem avsnitt. Aldrig väntat så pass länge med att skriva blogginläggen efter att jag sett själva avsnitten på grund av brist på inspiration.
Samtidigt har jag det förstås också skett en del positva saker. Under säsong två har jag omvärderat både Wesley Crusher och Q och accepterat deras roll i serien, jag har utsett Worf till min nya favorit och till och med börjat tycka att Jonathan Frakes börjat komma in i sin roll som Riker. Så vi får se det som en säsong av utmattning, fördjupning och överseende.
Som vanligt har signaturen LDL gjort en ambitiös statistisk sammanfattning av säsongen och mina betyg. Och han lanserar till och med en egen minnesteori för att förklarar varför han och jag tycker olika. Jag ger ordet till LDL:
Så var ännu en säsong avklarad och därmed finns det ny statistik att titta på och jämföra.
Grafer för TNG
Jämförelse av medelbetyg mellan serier
Medelbetyg för S02: 4,82 (S01: 4,92)
Median för S02: 4,5 (S01: 5)
Först och främst kan vi konstatera att Säsong 2 faktiskt var överlag något sämre än Säsong 1, tro det eller ej. Skillnaden är inte stor, men jag tycker ändå det är lite förvånande. De flesta skulle nog säga att Säsong 2 är bättre, tror jag. Samtidigt så finns det inget facit, utan en stor faktor i det här projektet för oss som följer det är ju vad Roger personligen tycker, så betygen ljuger inte.
Jag som hade gett Roger en garanti på att Säsong 2 iaf var lite bättre än den första säsongen i medel. Nu får jag alltså ta tillbaka det löftet och äta upp mina ord. 😛
Men med det sagt och oavsett vilken av säsongerna som är bäst så var det ändå ganska väntat att resultaten skulle lämna mer att önska, ganska mycket mer. Både Säsong 1 och 2 representerar det som ofta kallas “början av TNG”, som är det sämsta som gjorts inom serien och bland de sämsta långa sekvenserna av avsnitt inom Star Trek-serierna. Så, från det perspektivet var det ganska väntat.
Så vad var det som gick fel i Säsong 2 och hur skiljde det sig från vad vi såg i Säsong 1? Säsongen började ju uruselt, med en sekvens på ett halvdussin avsnitt som tydligen var ungefär lika dåliga som den sämsta sekvensen av avsnitt i början på den första säsongen. Redan här insåg jag att mitt löfte kunde vara i farozonen. Säsongen ryckte upp sig efter det och tack vare ett några bra avsnitt så var medelbetyget snabbt ikapp och förbi första säsongens, tyvärr så var det en stora upp- och nedgångar under säsongen, och några enstaka dåliga avsnitt här och där bidrog till att hålla medelbetyget kring en femma. Misslyckandet med att slå förra säsongens resultat spikades definitivt iom den urusla säsongsavslutningen.
Betygsmässigt är det lätt hänt att man tittar på graferna med betygen avsnitt för avsnitt och drar slutsatsen att säsongen var mycket mer ojämn, att det var mycket fågel eller fisk, men det är inte hela sanningen. Visst var det så att säsongen var ojämn och att de allra bästa och sämsta avsnitten lågväldigt långt ut på skalan, men det var också så att säsongen karakteriserades av mönster. Sekvenser där varje avsnitt tenderade att antingen bli bättre och bättre eller sämre och sämre, tills att den högsta eller lägsta punkten i den sekvensen nåddes. Det kan man även se på grafen över betygsfördelning. Antalet avsnitt mellan 2 och 7 eller 3 och 6 var relativt jämnt och det var endast ett fåtal avsnitt som var allra längst ut på skalan i båda riktningarna. Tyvärr för både säsongens medelbetyg och median så var ju delen av skalan som var allra mest befolkad framför allt ute på den negativa halvan av betygsskalan och som om inte det var tillräckligt så låg den högsta punkten på fördelningskurvan på en väldigt låg trea. Trots två suveräna avsnitt i säsongen – 2×09 The Measure of a Man (9/10) och 2×16 Q Who(9/10) – som gjorde sitt för att dra upp medelsiffrorna så räckte det inte hela vägen. Säsong 2 missade även den att få en femma eller högre i medelbetyg, och den misslyckades t.o.m. att slå Säsong 1 till slut.
Jag tror att det kanske finns två huvudsakliga förklaringar till att Roger tyckte mindre om den här säsongen än förra, trots att mitt intryck är att det brukar vara tvärtom för de flesta.
Från ett mer personligt perspektiv så var det flera avsnitt den här säsongen där jag inte riktigt höll med Roger, och där jag tror att Rogers åsikt skiljer sig en del från fansen överlag. Avsnitt som 2×03 Elementry, Dear Data (4/10), 2×15 Pen Pals (4/10) och många håller kanske även ett avsnitt som2×21 Peak Performance (4/10) lite högre. Med så små marginaler hade det gjort en hel del skillnad.
Den andra huvudsakliga förklaringen bygger på en teori som jag själv tror förklara hur man som tittare minns en lång sekvens av avsnitt, som en säsong av en serie. Det här har jag framför allt använt för att ge en möjlig förklaring till vissa andra delar inom Star Trek-universumet, men det fungerar även här. Jag tror nämligen att man tenderar att ha mer positiva minnen och erfarenheter överlag av sekvenser som inkluderar väldigt bra avsnitt, även om de är ojämnare och kanske rent av är generellt sämre statistiskt sett, än man har från sekvenser som må vara jämnare och helt okej, men vars höjdpunkter aldrig når speciellt högt.
Jag har faktiskt aldrig tagit mig igenom Star Trek och faktiskt betygsatt avsnitten för att kunna se om mina intryck faktiskt går ihop med vad statistiken säger. Så kanske är det så, kanske är Säsong 2 egentligen sämre än vad jag minns. Men tack vare ett par riktigt bra avsnitt så håller jag den något högre än vad den förtjänar.
Bästa avsnitten i TNG S02:
9/10 – The Measure of a Man (2×09)
7/10 – A Matter of Honor (2×08)
7/10 – The Icarus Factor (2×14)
Sämsta avsnitten i TNG S02:
2/10 – The Outrageous Okona (2×04)
2/10 – Shades of Gray (2×22)
3/10 – The Child (2×01)
3/10 – Where Silence Has Lease (2×02)
3/10 – Loud as a Whisper (2×05)
3/10 – The Royale (2×12)
3/10 – Up the Long Ladder (2×18)
“[…] och till och med börjat tycka att Jonathan Frakes börjat komma in i sin roll som Riker.”
Det var skäggets förtjänst. 😉
Bara 12 avsnitt efter mig nu. Har litegrann börjat vänta in dig i mitt TNG-tittande tror jag. Det är ju roligare att läsa andras åsikter om saker man själv nyss sett 🙂
Oj, då får jag snabba på lite!
HURRA! äntligen igenom säsong 2 jag också. hoppas att LDL läser det här för jag kommer instämma i hans teori om varför man minns S2 som bättre än den är och varför det därför är plågsamt att sträck titta på den.
Rogers snittbetyg är marginellt sämre än S1 och jag måste när jag sett hela säsongen hålla med. Först trodde jag att Roger var snål med betygen* men nu har jag ändrat mig. Det är bara två avsnitt på hela säsongen där min uppfattning skiljer sig mer än 1 betygssteg från Rogers och båda är i slutet. När jag räknade på det hela gick det på ett ut. Mitt snitt betyg på S2 hamnar också strax under 5.
När jag räknade märkte jag dock att varken medel eller median ger hela sanningen efter som s2 är ojämn och de bra och dåliga avsnitten kommer i sjok.
2×01-2×06 (sex avsnitt) har medel 3.17 median 3. (Kan vara den bedrövligaste sekvensen av 6 avsnitt)
2×07-2×17(elva! avsnitt) har medel 6,1 median 6 (Och här tror man att serien äntligen rykt upp sig)
2×018-2×22(fem avsnitt) har medel 4,4 median 4 (Just när man trodde man kommit undan…)
Jag tror att LDL slår huvudet på spiken i att man tenderar att minnas långa sekvenser som en säsong. När folk säger att S2 är bättre än S1 så är det p.g.a. sekvensen mitt i säsongen, speciellt som den innehåller två riktiga kanon avsnitt. Det är ju först i och med Measure of a man och Q Who vi äntligen får se hur bra TNG kan vara. S1 har inget som kommer i närheten.
*Not, Rogers betyg är alltid rätt, det är som LDL skrev premissen för den här bloggen.
Jag försöker alltid läsa kommentarerna. Det har varit kul att se vad ni också tyckt om avsnitten. 😉
Jag hade som sagt den teorin först angående andra sekvenser inom Star Trek, men jag insåg att det kanske gällde här också. Min teori var mer att det handlade om just de högsta topparna, men det är inte omöjligt att sekvenser av avsnitt är relevanta också. Jag vet inte riktigt hur det stämmer in på andra sekvenser, men det kan vi se när vi kommer dit kanske.
Största frågetecknet mot det skulle jag tänka mig är att man kan argumentera att om man bryter ner den där sekvensen vidare, så är den ändå ganska ojämn mot slutet. Är det då fortfarande sekvensen som helhet som hade den positiva effekten?
I ett annat exempel så har även säsong 1 en ganska lång sekvens avsnitt som har lite lägre medelbetyg, men är väldigt jämn. Den verkar isf inte ha haft samma effekt, iaf inte på mig. Om något så var jag lite positivt överraskad över det, då mitt helhetsintryck och minne av säsong 1 om något låg ännu sämre till. Skillnaden skulle ju isf kunna vara att sekvensen i säsong 2 har väldigt höga toppar på betygsskalan, medan sekvensen i säsong 1 inte har några egentliga toppar att tala om.
Jag såg de sekvenserna inom säsongen när jag skrev ihop statistikinlägget, men jag valde att begränsa det lite. Jag var lite osäker på hur intressant folk skulle tycka att ett så kvantitativt inlägg är inom ett till större del kvalitativt projekt. Så jag tänkte att det var onödigt att utmana ödet genom att göra inlägget ännu mer detaljerat. 😀
Bra resonerat, då kan ju någon annan komma och göra den posten senare (jag gillar siffror :), du kan ha rätt, det kan hända att det inte räcker med ett högt medel, det behövs ett par toppar också och just den sekvensen har ju säsongens alla bra och riktigt bra avsnitt. Det kan vara så att det som skapar det positiva intrycket är en sekvens med stigande kvalité och att den känslan sitter i tills det kommer en sekvens med tråkiga avsnitt. Bryter man ner sekvensen så ser man
6,7,9,6 (och nu är man glad) sedan 5,3,5,7,4 (nu började det bli segt igen) men precis då kommer nästa 9:a följd av en 6:a så man blir glad igen. Tyvärr följs detta av ännu en dykning som slutar i moll med sekvensen 3,5*,6,4,2 🙁
Vad jag egentligen försöker rättfärdiga här är min uppfattning om att S2 är bättre än S1 trotts att siffrorna inte stödjer detta när man ser till säsongen som helhet. Jag landar i att det måste bero på att S2 innehåller sekvenser av avsnitt som är i klass med hur bra det blir längre fram något som S1 inte gör.
*Har jag förresten rätt i min misstanke att Rogers uppfattning om Lwaxana skiljer sig från vad TNG fans brukar tycka?
Jag är inte helt säker faktiskt. Jag är inget fan av Lwaxana så jag har väl aldrig läst diskussionerna om henne och fått något intryck om hur det ligger till i allmänhet. 😀
Kanske är jag partisk, men jag skulle tro att är så att de flesta är negativt inställda till henne. Men det finns absolut en grupp som tycker väldigt mycket om henne, precis som Roger.
Det som är säkert är iaf att det är svårt att vara likgiltig till henne. Man tenderar antingen att vara bland de som tycker att hon är en underbar och kul rollfigur, eller så är man bland de som tycker att hennes beteende är irriterande och respektlöst. 😛
Med det sagt så finns det ju ett par avsnitt kring Lwaxana som även jag ändå tycker om, eller iaf tycker är okej. Det är de avsnitten som ger rollfiguren mer djup och visar oss en annan sida av Lwaxana, en sida som inkluderar vettigt beteende. .P
Men det tenderar alltid att vara den Lwaxana som vi sett hittills som definierar henne när folk pratar om henne.
Hoppsan kan inte läsa mina egna anteckningar. 2×18-2×22 har medel 4 median 4. Så det är ännu värre än jag skrev ovan, synd att man inte kan redigera sina poster vad jag sett.