De kallar det för en “clip show” i USA. Ett sånt där avsnitt i en tv-serie som mestadels består av klipp från tidigare avsnitt. Ofta med en tunn nyinspelad ramhandling som blir till en ursäkt för att kunna visa en massa flashbacks om saker som hänt tidigare i serien. I dag ser vi det här som en riktigt fattig grej, ett billigt avsnitt som ska rädda säsongens budget, men på den tiden då tillgången till streamingtjänster och dvd-boxar inte var självklar kunde de här avsnitten trots allt fungera som ett slags best of-program.
Trots att jag rent generellt verkligen ogillar clip shows så tycker jag trots allt att intrigen kring de gamla klippen är lite…ja, fiffig åtminstone. Riker sticker sig på ett träd på en planet som han och de andra håller på att utforska, och får då i sig en organism som angriper hans nervsystem och han hamnar snart i något slags koma. Det enda sättet att påverka organismens spridning på är genom att stimulera hans hjärnas minnescentrum. Det gör man genom ett gäng rör som borras in i hans hjärna (inte helt olikt scenerna i den senaste Bond-filmen, faktiskt).
Olika typer av minnen snabbar på eller saktar ner sjukdomens förlopp, så när den nu medvetslöse Riker fås att tänka tillbaka på sex och hångel så blir han allt sjukare, men när han minns sorgliga händelser så sprids inte organismen lika snabbt. Själva utförandet är dock rätt kackigt. Man har helt enkelt klippt samman Rikerscener på olika teman, i varje tematiskt block ligger klippen direkt på varandra i följd. Det är rätt primitivt utfört, även för en clip show.
Shades of Gray är ett otroligt lamt sätt att avsluta en säsong på, en cliffhanger med ett borg-skepp hade liksom känts mer lämpligt. Dessutom blir jag lite irriterad över säkerhetstänket ombord på Enterprise på nytt i och med det här avsnittet. Är det verkligen lämpligt att ge sig ut på upptäcksfärd på en ny planet enbart iklädd en färgglad sparkdräkt, det vill säga skeppets standarduniform? Borde man inte ha något slags skyddsdräkt på sig? (Ni som är nördar på riktigt får väl upplysa mig om alla de specialfunktioner som dräkten innehåller i kommentarsfältet).
Betyg: 2/10.
Star Trek: The Next Generation. Säsong 2, avsnitt 22/22. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 4 långfilmer och 150 tv-avsnitt.
Jag är då inte medveten om några relevanta specialfunktioner i de där dräkterna ur ett säkerhets- och hälsoperspektiv. De är helt enkelt ganska dåliga på det, som vi tidigare konstaterat. 😀
Ja, det här är helt enkelt ett riktigt dåligt avsnitt. Ännu ett av de absolut sämsta avsnitten i Star Trek. Vad som poängterar ännu mer hur dåligt det är är ju att det dessutom är säsongsavslutningen. Det finns öht inte mycket positivt att säga om det. Jag vet inte ens om jag håller med att inramningen är speciellt fiffig egentligen, det är bara ett väldigt dåligt rakt igenom.
Författarstrejken som pågick i början av Säsong 2s produktion försenade hela säsongen vilket ledde till att de kortade ner säsongen till 22 avsnitt, istället för 26. Trots det så gick de överbudget, speciellt på avsnitten 2×03 Elementary, Dear Data och 2×16 Q Who. Därmed behövde de spara in rejält på det här avsnittet för att hålla sig inom sin säsongsbudget. Normalt sett tar ett avsnitt en hel vecka att producera och regissören Rob Bowman trodde att han kunde trycka ihop det till 5 dagar rent av. Det räckte dock inte, så till slut fick de filma hela ramhandlingen på endast 3 dagar. Klippen som skulle tryckas in i ramhandlingen var det inte ens Rob Bowman som valde ut och faktum är att Bowman aldrig fick se det färdigställda avsnittet innan det var klart. Ja, som alla hör, det kanske inte är så konstigt att de blev så himla dåligt.
Jag kan verkligen förstå Mr_Trek och många andras avsky mot Shades of Gray, och hur det ofta rent av det nämns som det sämsta avsnittet någonsin. Samtidigt tycker jag inte heller att det är helt fel att ge något högre betyg än vissa andra avsnitt. Faktum är att jag har svårt att ens jämföra det här avsnittet mot andra kandidater som vi har bakom oss, som 1×04 Code of Honor till exempel. Det avsnittet hade ju iaf någon ambition, de försökte och det misslyckades till den grad att man blev arg. Shades of Gray är på många sätt inget avsnitt, även om de sände det som ett och vi därför utgår från det. Det fanns ingen ambition bakom det, de försökte bara trycka ihop vad som helst billigt och sända det för att få alla siffrorna att gå ihop. Det tunna ramverket i avsnittet är ju bara en flamsig ursäkt för att ge oss highlights från serien så här långt.
Det finns en annan term för avsnitt där man försöker spara pengar på kulisser och skådespelare, som clip shows kanske kan klassas som ett underkategori till på sätt och vis, vilket är s.k. bottle episodes (enligt Wikipedia så uppkom faktiskt den termen från ett liknande namn som användes för den typen av avsnitt i TOS, intressant). Den typen av avsnitt tenderar faktiskt att göras ganska väl inom Star Trek, flera av de absolut bästa avsnitten är s.k. bottle episodes. Clip shows är däremot ganska extrema versioner av billiga avsnitt och det tenderar att vara ett dåligt tecken direkt. Det här var inte ens en bra clip show.
Nu är iaf Säsong 2 över, tack och lov. Därmed kan jag glädja dig med att det som ofta kallas “början av TNG” nu är förbi och vi kommer ganska snabbt komma in i betydligt bättre delar av den här serien. Statistik kommer inom en snar framtid. 🙂
Bottle episodes har jag skrivit om tidigare, i samband med orignalserien. De har jag inga problem med. Och rent strikt är det här eventuellt inte en bottle episode eftersom de ju faktiskt är nere på en planet – om än kanske en del av en redan skapad kuliss. Eller har jag fått begreppen fel?
Jag funderade faktiskt på att vi kanske redan hade nämnt det, men jag hade väl glömt av det igen. 😀
Jag tror att det stämmer ganska bra, men den stämmer ganska väl in med flera av de andra delarna av definitionen för den typen av avsnitt. Handlingen, antalet skådespelare och allt sånt också. Kulisserna på planeten var visserligen nyskapade (tror jag), men det var inte så mycket. Jag ser det snarare som ett litet undantag. Det mesta av det nya som producerades för avsnittet var ju i sickbay.
Det är väl inte så värst viktigt egentligen, jag ville bara poängtera att de ofta kommer att göra den typen av avsnitt ganska väl, men att det här var en väldigt extrem version av ett billigt avsnitt. 🙂
(Jag har försökt formatera inlägget lite, så att du får mindre att göra om du vill publicera även det här inlägget. Jag har dock inget sätt att testa formateringen utan att publicera kommentaren, så jag håller tummarna. 🙂 )
Så var ännu en säsong avklarad och därmed finns det ny statistik att titta på och jämföra. 🙂
Grafer för TNG
Jämförelse av medelbetyg mellan serier
Medelbetyg för S02: 4,82 (S01: 4,92)
Median för S02: 4,5 (S01: 5)
Först och främst kan vi konstatera att Säsong 2 faktiskt var överlag något sämre än Säsong 1, tro det eller ej. Skillnaden är inte stor, men jag tycker ändå det är lite förvånande. De flesta skulle nog säga att Säsong 2 är bättre, tror jag. Samtidigt så finns det inget facit, utan en stor faktor i det här projektet för oss som följer det är ju vad Roger personligen tycker, så betygen ljuger inte.
Jag som hade gett Roger en garanti på att Säsong 2 iaf var lite bättre än den första säsongen i medel. Nu får jag alltså ta tillbaka det löftet och äta upp mina ord. 😛
Men med det sagt och oavsett vilken av säsongerna som är bäst så var det ändå ganska väntat att resultaten skulle lämna mer att önska, ganska mycket mer. Både Säsong 1 och 2 representerar det som ofta kallas “början av TNG”, som är det sämsta som gjorts inom serien och bland de sämsta långa sekvenserna av avsnitt inom Star Trek-serierna. Så, från det perspektivet var det ganska väntat.
Så vad var det som gick fel i Säsong 2 och hur skiljde det sig från vad vi såg i Säsong 1? Säsongen började ju uruselt, med en sekvens på ett halvdussin avsnitt som tydligen var ungefär lika dåliga som den sämsta sekvensen av avsnitt i början på den första säsongen. Redan här insåg jag att mitt löfte kunde vara i farozonen. Säsongen ryckte upp sig efter det och tack vare ett några bra avsnitt så var medelbetyget snabbt ikapp och förbi första säsongens, tyvärr så var det en stora upp- och nedgångar under säsongen, och några enstaka dåliga avsnitt här och där bidrog till att hålla medelbetyget kring en femma. Misslyckandet med att slå förra säsongens resultat spikades definitivt iom den urusla säsongsavslutningen.
Betygsmässigt är det lätt hänt att man tittar på graferna med betygen avsnitt för avsnitt och drar slutsatsen att säsongen var mycket mer ojämn, att det var mycket fågel eller fisk, men det är inte hela sanningen. Visst var det så att säsongen var ojämn och att de allra bästa och sämsta avsnitten låg väldigt långt ut på skalan, men det var också så att säsongen karakteriserades av mönster. Sekvenser där varje avsnitt tenderade att antingen bli bättre och bättre eller sämre och sämre, tills att den högsta eller lägsta punkten i den sekvensen nåddes. Det kan man även se på grafen över betygsfördelning. Antalet avsnitt mellan 2 och 7 eller 3 och 6 var relativt jämnt och det var endast ett fåtal avsnitt som var allra längst ut på skalan i båda riktningarna. Tyvärr för både säsongens medelbetyg och median så var ju delen av skalan som var allra mest befolkad framför allt ute på den negativa halvan av betygsskalan och som om inte det var tillräckligt så låg den högsta punkten på fördelningskurvan på en väldigt låg trea. Trots två suveräna avsnitt i säsongen – 2×09 The Measure of a Man (9/10) och 2×16 Q Who (9/10) – som gjorde sitt för att dra upp medelsiffrorna så räckte det inte hela vägen. Säsong 2 missade även den att få en femma eller högre i medelbetyg, och den misslyckades t.o.m. att slå Säsong 1 till slut.
Jag tror att det kanske finns två huvudsakliga förklaringar till att Roger tyckte mindre om den här säsongen än förra, trots att mitt intryck är att det brukar vara tvärtom för de flesta.
Från ett mer personligt perspektiv så var det flera avsnitt den här säsongen där jag inte riktigt höll med Roger, och där jag tror att Rogers åsikt skiljer sig en del från fansen överlag. Avsnitt som 2×03 Elementry, Dear Data (4/10), 2×15 Pen Pals (4/10) och många håller kanske även ett avsnitt som 2×21 Peak Performance (4/10) lite högre. Med så små marginaler hade det gjort en hel del skillnad.
Den andra huvudsakliga förklaringen bygger på en teori som jag själv tror förklara hur man som tittare minns en lång sekvens av avsnitt, som en säsong av en serie. Det här har jag framför allt använt för att ge en möjlig förklaring till vissa andra delar inom Star Trek-universumet, men det fungerar även här. Jag tror nämligen att man tenderar att ha mer positiva minnen och erfarenheter överlag av sekvenser som inkluderar väldigt bra avsnitt, även om de är ojämnare och kanske rent av är generellt sämre statistiskt sett, än man har från sekvenser som må vara jämnare och helt okej, men vars höjdpunkter aldrig når speciellt högt.
Jag har faktiskt aldrig tagit mig igenom Star Trek och faktiskt betygsatt avsnitten för att kunna se om mina intryck faktiskt går ihop med vad statistiken säger. Så kanske är det så, kanske är Säsong 2 egentligen sämre än vad jag minns. Men tack vare ett par riktigt bra avsnitt så håller jag den något högre än vad den förtjänar.
Bästa avsnitten i TNG S02:
9/10 – The Measure of a Man (2×09)
9/10 – Q Who (2×16)
7/10 – A Matter of Honor (2×08)
7/10 – The Icarus Factor (2×14)
Sämsta avsnitten i TNG S02:
2/10 – The Outrageous Okona (2×04)
2/10 – Shades of Gray (2×22)
3/10 – The Child (2×01)
3/10 – Where Silence Has Lease (2×02)
3/10 – Loud as a Whisper (2×05)
3/10 – The Royale (2×12)
3/10 – Up the Long Ladder (2×18)
Nä men nä!. Här har jag, efter att ha läst kommentarerna till tidigare avsnitt, gått och laddat för att få bli riktigt härligt arg i tv soffan och så blev det en antiklimax. Visst är detta avsnitt miserabelt och intetsägande men jag blev ju aldrig arg som jag blev på Code of Honour eller rasande som jag blev på Outrageous Okona, bara likgiltig, kunde nästan tänka mig att ge svagast möjligt 3:a just p.g.a. att detta bara är dålig underhållning och inget värre. (som det slarv med rasism och sexism vi sett i vissa andra avsnitt).
För att ta en annan vinkel så syns det hur långt tv serier kommit sedan 80-talet. Tanken att man måste ha ett extramaffigt avsnitt i slutet av en säsong så att tittarna ska bli sugna och otåliga på att få se nästa säsong verkar inte ha slagit dem in. Varför i hela friden stuvade de inte om ordningen lite och lät Q-who vara säsongsavslutning. Det är ju ett klockrent avsnitt att avsluta med. Den enda förklaring jag kan tänka mig är att man inte, som man gör nu, hade alla avsnitten klara när säsongen började sändas.
Det här var andra gången de lät en säsong bara sluta med ett totalt antiklimax. tom värre än säsong 1. Med de neutral zone försökte de ju i alla fall göra något sorts avslut. Tack och lov är det här sista gången, om jag minns rätt.