Om Enterprise besättning hade varit ute och tågluffat när de var tonåringar hade de troligtvis blivit rånade på hela alla sina pengar cirka två timmar in på resan. Lite så känner jag inför säkerhetstänket ombord när Riker s
kickar en ensam La Forge över till ett paklediskt skepp utan några tankar på hotbild, och utan att lyssna på Trois varningar om hotbild. Efter bara några minuters konversation med besättningen ombord det paklediska skeppet så är han redan helt övertygad om att de är långsamma och svagsinta. Men bakom den tröga ytan finns en hjärna fullt kapabel till onda ränker. La Forge tas som gisslan, de vapensystem som framstått som primitiva ombord det paklediska skeppet är i själva verket avancerade och dödliga. I utbyte mot La Forge kräver paklederna att få tillgång till all information på Enterprise datorsystem. Riker & co sitter i skiten, helt enkelt.
Samtidigt är kapten Picard på väg till Stjärnbas 515 för en hjärtoperation. Det blir en hyperdramatisk operation, och det visar sig att den enda kompetenta hjärtkirurgen som kan lösa problemet är Pulaski, som ju är ombord på Enterprise, som ju befinner sig mitt uppe i ett gisslandrama. Ska man hinna lösa gisslandramat innan Picard dör på operationsbordet? Ska man välja bort La Forge till förmån för en överordnad? Drama!
Det här är ett manus som lyckas vaska fram suspense och dödliga deadlines genom två inte helt originella historier. Men genom att väva ihop handlingarna så blir det till slut ett riktigt hyfsat rafflande avsnitt. Jag kan inte låta bli att med en rysning tänka tillbaka på i jämförelse ofta primitivt sammansatta manusbyggena i TNG:s första säsong.
Sen tycker jag ju verkligen att paklederna är otäcka. De är som något slags paddor i människoform. Deras begränsade ordförråd, några få fraser om upprepas gång på gång, gör att de snarare framstår som obehagligt nollställda inför omvärlden än korkade. Paklederna fick tydligen vänta till Deep Space Nine innan de fick screen time igen i Star Trek-universumet, men för mig kommer de alltid att vara favoritskurkar. På riktigt. Jag tyckte att deras lofi-obehaglighet var mycket värre än klingonernas mer operamässiga ondska.
Den egentliga höjdpunkten i det här avsnittet är väl egentligen Wesley Crusher och Picards färd till stjärnbasen. Kaptenen är nervös inför sin kommande operation, och unge herr Crusher spänd inför tanken att sitta inträngd i en liten skyttel ihop med sin lätt folkilskne chef i sex timmar. Och visst går det lite knöligt till en början. Vem ska lära Wesley att inte prata med en barnlös person om att hen skulle bli en bra förälder? Eller fråga en ogift person om hen inte känner sig ensam? Men på många sätt får vi reda på mer om vad som döljer sig bakom Picards reserverade yta i det här avsnittet än vi fått tidigare. Och kanske en gnutta av samma sorg som skymtats i vissa av originalseriens avsnitt hos kapten Kirk. Mitt-i-livet-krisen när man eventuellt ångrar att man vigt sitt liv åt federationen.
Betyg: 6/10
Star Trek: The Next Generation. Säsong 2, avsnitt 17/22. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 4 långfilmer och 145 tv-avsnitt.
Ser man på. Här blir jag faktiskt lite positivt överraskad. Jag var övertygad om att det här inte skulle vara ett avsnitt du tyckte speciellt mycket om, delvis för att inte jag heller gör det. Det är enligt mig möjligen ett acceptabelt avsnitt, med lite underhållande delar, men på gränsen till ganska tråkigt.
Jag skulle aldrig ha kunnat gissa på att du skulle tycka så mycket om Pakleds. Jag har ganska svårt för dem som fiender ärligt talat. Det är lite samma som de tidiga Ferengierna, de är bara så sega och korkade att det är svårt att ta dem på allvar. Jag antar att det är en ganska vanlig åsikt om de, då de mer eller mindre aldrig dyker upp igen i någon betydande roll. 😛
Med det sagt så finns det som sagt delar jag tycker om också. Framför allt är det scenerna mellan Wesley och Picard, precis som du nämner. Kanske är det här som Picard slutar var så stel och irriterad kring barn. Jag tycker iaf det här avsnittet förbättrar deras relation avsevärt. Dessutom fick vi höra historien om varför Picard har ett artificiellt hjärta. Kom ihåg det, för det kommer bli återkoppling till den historien betydligt längre fram. Kanske får vi då reda på varför han sa att han skrattade i den där stunden, utan att han riktigt visste varför. 😉
Till sist måste jag dock säga en negativ sak om den här typen av handlingar, och jag håller med Dennis R. Bailey. Bailey är en av författarna till ett avsnitt i tredje säsongen, ett avsnitt som tydligen blev inspirerad av detta, men han hade ganska stora problem med det här avsnittet. Det är ganska petigt, men han har en bra poäng och det krävs nästan att man går igenomd et punkt för punkt för att man verkligen ska förstå problemet.
Han säger mer eller mindre att båda handlingarna i det här avsnittet är baserade på ren dumhet, både som grund i handlingen och genom vissa rollfigurer, och att det bara är därför det här fungerar någorlunda och tar avsnittet dit författarna ville.
I handlingen med Pakleds är deras säkerhetsrutiner under all kritik. Varför skicka en ensam ingenjör till deras skepp utan någon säkerhet alls? Och varför då skicka just skeppets viktigaste ingenjör i form av LaForge? Dessutom påpekar Worf det, men han ignoreras som vanligt, och inte ens när Troi säger att något är fel är Riker redo att agera. Som sagt, säkerhetsrutinerna…
I den andra handlingen väljer Picard att flyga till en stjärnbas för att utföra sin operation, en operation som han säger är en rutinoperation utan någon nämnvärd risk. Men eftersom han varken tar med sig Pulaski eller tvingas att utföra på operationen på skeppet av henne, så är det ganska naturligt att anta att läkarna på stjärnbasen är mer kompetenta och har bättre utrustning för det här. Ändå slutar det med att något går hemskt fel utan någon anledning och då visar det sig att läkarna på stjärnbasen inte är kompetenta nog att lösa det, utan den enda personen som har kompetensen att fullt ut utföra operationen är…just det, Pulaski.
Jag vet inte, men för mig känns det ganska slafsigt och oengagerat när handlingen inte går ihop mer naturligt än så här. Under normala förhållanden skulle det ganska mycket till för att något av det här dramat skulle ha hänt.
Sist men inte minst; Som du själv skrev om förra avsnittet så finns det förmodligen inget kvar den här säsongen som ens kommer i närheten av det föregående avsnittet, så jag ser på sätt och vis redan fram emot Säsong 3. Vi är nästan där. Dags att lämna “början av TNG” bakom oss. 🙂
Det börjar snart bli dags för kanske den sämsta ST-filmen, The Final Frontier, tror jag 🙂 Ska bli intressant att se vad du tycker om den! Kanske borde se om den själv. Jag tror att den och The Motion Picture är de enda ST-filmerna jag bara sett en gång, om jag inte har glömt bort någon andra gång jag sett någon av dem.
Jag såg den häromdagen. Kämpar nu med att skriva ifatt!
Lite taskigt mot Troi det här, alldeles för ofta så får hon inte bidra med något värdefullt utan säger bara det uppenbara. (Iof finns det ett värde i att få veta att saker är just som de vid första anblick verkar vara) men här upptäcker hennes förmågor ett hot långt före alla andra och då ignoreras hon fullständigt. Hade det varit så orimligt att skicka över ett säkerhetsteam ihop med La Forge just in case. Lärde de sig ingenting av mötet med Borgerna nyss om vikten i att inte underskatta faran i en okänd situation. Det drar helt riktigt ner det här avsnittet ett snäpp att Riker framstår som mer en tillåtet korkad. Lurad av Pakleds kan inte se bra ut på CV:t
Picards agerande framstår också som märkligt, att han tycker att hela grejen med att ha ett artificiellt hjärta är pinsam och därför inte vill genomgå operationen på Enterprise kan jag förstå. Men avsnittet lider av att man inte får veta VARFÖR han inte vill att Pulaski ska utföra operationen trotts att hon, som det framgår, är otroligt kompetent på just detta. Effekten blir att Picard också framstår som korkad på ett ganska macho dumt sätt. Faktiskt ser detta ut som ett exempel på samma typ av dumhet som fick honom nerstucken på en bar i sin ungdom.
Sist kan man undra varför Picard och Wesly måste ta en skyttel till stjärnbasen, om det tar sex timmar för en icke warp kapabel skyttel att ta sig dit. hur lång tid hade det tagit för Enterprise svänga förbi stjärnbasen och släppa av dem?
Det är ett rätt rörigt avsnitt, jag var tvungen att se om det pga såg det en vecka innan jag skrev om det, och kunde sen inte riktigt komma ihåg det.