Det här avsnittet är både spektakulärt och utspätt samtidigt. Spektakulärt eftersom vi faktiskt får se ett Federationsskepp explodera mitt framför ögonen på kollegorna ombord på Enterprise. Utspätt och lite förvirrat eftersom jag fortfarande är ganska osäker på vad det egentligen handlade om. Men framför allt är det här ett typiskt TNG-avsnitt med tempoproblem. Med ojämna mellanrum stannar hela intrigen upp för att ge plats åt de där oändliga dialogerna som är så typiska för TNG. Oftast fyllda med bisarra (och ofta påhittade) tekniska termer, eller bara en omständlig förklaring till vad som just skedde och vad som eventuellt kommer att inträffa i nästa scen. Jag vet att de där pratavsnitten är lite av ett signum för Star Trek, men även dessa pratorgier kan ju genomföras med mer eller mindre finess. Här kändes det som att avsnittet startade och stoppade flera gånger. Det fanns liksom inget flow!
På ett plan kan man väl kategorisera Contagion som ett avsnitt om datavirus. Tekniken ombord både Enterprise och systerskeppet USS Yamato (och, för en kort stund, även Data) flippar ut efter att skeppens huvuddatorer blivit smittade av en fientlig kod från den utdöda civilisationen på planeten Iconia. Å andra sidan kan man också se det här som ett avsnitt med en intrig i stil med “Faraons hämnd”. Picard och hans kaptenskollega Varley ombord på Yamoto är lite av gravskändare, när de försöker röva med sig skatter och kunskaper från det mytomspunna Iconia. Givetvis vilar en förbannelse över ruinerna – om än en väldigt högteknologisk sådan.
Till den här prekära situationen läggs också ett Romulanskt skepp, Haakona, lett av kapten Taris (ytterligare ett romulanskt befäl klädd i en ursnygg outfit. Romulanerna har snyggast uniformer i unviersum!). Enterprise är inne i den neutrala zonen, och en väpnad incident hade kunnat vara ett faktum om inte även Haakonas datorsystem påverkats av viruset. Det här dödläget, med två fiendeskepp som inte kan attackera varandra, liksom även andra delar av intrigen, påminner irriterande mycket om The last outpost från första säsongen av TNG. Att kopiera från originalserien är väl en sak, en annan att börja göra remakes på avsnitt som hade premiär förra året!
Det är lite symptomatiskt att den scen jag minns bäst från Contagion är “comic relief”-avsnittet där skeppets hiss går helt bonkers och kastar stackars Geordi upp och ner och hit och dit innan han äntligen kommer dit han ska. Den scenen kan man trösta sig med när man senare kommer fram till den egentligen ganska deprimerande upplösningen. För även om Picard och hans besättning som vanligt framstår som hjältar, så är det här ytterligare en berättelse om hur Enterprise kommer i kontakt med en civilisation som är vida överlägsen deras egen, men inte lär sig något alls om och av den. Eftersom den i det här fallet är utdöd och inte ens går att kommunicera med, så tvingas man till och med att spränga resterna av den iconiska kulturen i bitar, för att på det sättet undkomma deras automatiserade försvarssystem.
Sett utifrån är Enterprise resa genom galaxen fylld av den här typen av rätt så allvarliga misslyckanden. Man kan se det som ytterligare en påminnelse om människans litenhet i universum – ett favorittema i Star Trek. Men jag börjar mer och mer misstänka att besättningen ombord på Enterprise kanske utgörs av ett gäng klåpare. Eventuellt borde man skriva om den där texten som inleder alla avsnitt till något mer korrekt för seriens innehåll. I stället för “to boldly go where no one has gone before” kanske man borde säga “to boldly fail where no one has failed before”? Så känns det i varje fall när pyrrhussegrarna börjar rada upp sig, som i det här avsnittet.
Betyg: 5/10.
Star Trek: The Next Generation. Säsong 2, avsnitt 11/22. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 4 långfilmer och 139 tv-avsnitt.
Haha, jag tyckte om tankarna där mot slutet, “to boldly fail where nobody has failed before”. 😀
Den här civilisationen – Iconians (förövrigt är man så van vid de engelska benämningarna att jag finner det ganska jobbigt att försöka gissa vad de svenska är, men det kanske bara är jag :P) – tycker jag ändå är ganska intressant med deras avancerade gateway-teknologi och allt. Jag tycker om att ibland få ett sånt här avsnitt som poängterar hur nya vi (mänskligheten) är ute i galaxen. Många av de andra har varit ute och utforskat mycket längre än oss. Det är fullt logiskt att det finns eller har funnits civilisationer som är/var långt mer avancerade än oss, även om faktumet att vi delar kunskap med alla de andra i Federationen.
Iconians kommer förövrigt att dyka upp någon mer gång i framtiden, men de utforskas mer i Star Trek-litteratur (har jag för mig) och spel som Star Trek Online, där de till och från är ganska viktiga.
Det är rejäla Last Outpost-vibbar över de delarna av handlingen, antar jag, så kritiken är inte mer än rättvis. Men vi kan iaf glädjas över att Romulanerna är betydligt bättre än de tidiga Ferengierna.
Förövrigt kommer Geordis små action stunts att komma på tal igen i framtiden. 😛
Nu vet jag inte om något råkade försvinna när inlägget las ut, men det känns som om det fattas något mot slutet som brukar vara med. “Jag tyckte mycket om att”/”Jag var inte så förtjust i att” verkar saknas, men jag tänker framför allt på betyget. 🙂
MEN GUD,JAG GLÖMDE BETYGET. Fixar det nu. Gatewaytekniken är ju OCKSÅ snott. Från originalserieavsnittet All our yesterdays. Alla inblandade borde skämmas. Även jag. Betyget ska redigeras in pronto!
Nja, delvis kanske. Själva konceptet med gateways som tar en någon annanstans. Men funktionellt är det en ganska stor faktor som skiljer. I TOS så var det en färd i både rum och framför allt tid. Den typen av gateway fanns också med i avsnittet “The City on the Edge of Forever” förövrigt. Iconian gateways är, vad jag minns, inte tidsmaskiner. Deras användning är alltså omedelbar färd över långa distanser, så att t.ex. rymdskepp blir meningslösa. Stor skillnad. 🙂
Tack. 😉
Jösses, det är inte bara Enterprise som helst saknar säkerhetssystem: Iconians kunde tydligen resa över hela galaxen utan rymdskepp men har aldrig kommit på det här med grundläggande säkerhetsfunktioner som att se till att en Sond inte kan skjutas i väg i fall dörren är stängd. Det är inte direkt raketforskning att inse att det kan vara bra att ha en spärr som gör att dörren inte kan stängas under pågående avfyrning så att inte hela basen sprängs pga att någon klåpare trycker på fel knapp. Ett typexempel på: Avancerad civilisation är obegripligt korkad.
Jag håller också med om märkligheten i att Picard bara väljer att spränga allt för att Romulanerna inte ska få det. Är det verkligen ok i Starfleet att bara spränga ett sådant här fynd bara så där. Det är ju inte som om romulanerna är i position att lägga vantarna på det där och då.