Försteofficer William Riker har varit en ganska anonym rollfigur så här långt i serien. Visst, han skött sitt jobb och så, men antydningarna om att han tydligen ska vara skeppets superhunk har inte mynnat ut i särskilt mycket action. Mest bara en ogrundad självsäkerhet och ett lite för brett leende. Men nu är det dags. Nu blir det äntligen åka av.
Kanske krävdes det en handling som utspelas på en planet styrd av kvinnor för att det skulle vara oundvikligt att låta iRiker krångla sig ur skeppsuniformen. Men någon involverad i den här produktionen måste verkligen hata Jonathan Frakes som spelar Riker. För den outfit som han har på sig i det här avsnittet går det bara inte att framstå som läcker och åtråvärd i. För att ställa in sig hos ledarkvinnan på planeten Angel I klär Ryker nämligen upp sig i befolkningens traditionella manskläder – ett slags urringad dress där penisen liksom är inlindad i ett litet paket. På Angel I är det ju kvinnorna som bestämmer, medan männen – som även fysiskt är underlägsna kvinnorna – trippar runt och passar upp. Riker verkar nästan trivas lite för bra i den där passiva rollen. Han ställer till och med frågan “but will you still respect me in the morning?” innan det blir pöka av. Men inte ens Rikers ryamatta på bröstet räddar honom från att se ut som en fjant.
Riker är nu inte bara på planeten för att få ligga. Främst är han och Enterprise på jakt efter överlevande från det kraschlandade rymdskeppet Odin. Det visar sig att några män från besättningen överlevt, men att de nu är på rymmen från myndigheterna på Angel I. Deras brott? De vägrade acceptera mansförtrycket på planeten, som till exempel att män saknar rösträtt. Med tiden har gruppen utvecklats till ett slags mansgerilla, som riskerar att dömas till döden om de tas till fånga. I ett brandtal för att rädda livet på några av de tillfångatagna männen hävdar Riker till och med att jämställdheten mellan könen är något evolutionärt – ett statement som känns väldigt långt från originalseriens ofta väldigt grabbiga storylines och repliker.
Det finns ett och annat drag som påminner om romanen Egalias döttrar i det här avsnittet, som dock rent generellt är rätt slappt och oinspirerat genomfört. Man nöjer sig med fjantiga kläder på män, en vresig kvinnlig ledare och några brandtal på slutet. Lägg till det en skrattretande dålig och oinspirerad parallellhandling om vad som mest påminner om en influensaepidemi ombord Enterprise. Lite mer får man anstränga sig än tro att man kan ro hem en intrig genom att visa Patrick Stewart utan tröja.
Betyg: 4/10
Star Trek: The Next Generation. Säsong 1, avsnitt 14/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 4 långfilmer och 116 tv-avsnitt.
Och så var vi då tillbaka, mitt i säsong 1 av TNG. Detta är ännu ett typiskt avsnitt från den här säsongen och både din recension och ditt betyg speglar det ganska bra. 🙂
Ganska tråkigt, meningslöst och intetsägande avsnitt. Parallellhandlingen förtjänar ju knappt att kallas för handling öht. Det som jag antar var poängen med det här avsnittet, så vitt jag minns det, måste ha varit ett meddelande för jämställdhet, men t.o.m. där tycker jag att de misslyckas.
De har visserligen några rader där de poängterar att mänskligheten på Jorden växt ifrån det och att de rent av tror att det är evolutionärt att gå mot jämställdhet mellan könen, men samtidigt verkar de vara väldigt accepterande, spela med och bara tycka att det hela är allmänt kul. Vilket kanske inte är det bästa sättet att förmedla att det här är ett viktigt ämne eller att de motsätter sig det främmande systemet. Normalt sett är de ju ganska toleranta mot andra civilisationer, men de brukar ändå ha åsikter och de brukar absolut inte vilja spela med när de inte håller med hur saker fungerar. Konstig attityd.
Sen minns jag att jag tyckte att även när det kom till könsroller och stereotyper så var jag allt annat än imponerad. Jag vet inte hur trovärdigt det är att ha Riker som en slags stereotypisk kvinnokarl, men det är tyvärr en stor del av vad den rollen består av i nuläget. Sen var sättet som de här alfakvinnorna betedde sig i ledarpositioner, mot varandra och hur ledaren föll pladask för Rikers charm inte alls speciellt annorlunda. Det är väl samma gamla stereotyper som vanligt på TV? Jag tycker iaf det är ofantligt tröttsamt med det. Ge mig hellre mer varierade individer att intressera mig för istället för representanter för de olika stereotyperna, oavsett kön.
Det sker en förbättring med Riker sedan när han får skägg! 🙂
Kommer ihåg när jag nyss hade upptäckt ST genom att TV6 visade TNG varje dag. Jag kom in någonstans i mitten av serien och blev sedan väldigt förvirrad när säsong ett kom och Riker var rakad. Trodde nästan att det var en annan karaktär som hette “Number One”. Skägg kan verkligen göra stor skillnad.
http://925rebellion.com/wp-content/uploads/2013/04/35ixqe.jpg
Framför allt blir sex appealen lite mer trovärdig!