Jag lyckades inte uppdatera den här bloggen alls i förra veckan. Ber om ursäkt för det. Men det var för mycket annat på gång. Besökte tv-festivalen i Edinburgh, lyckades dessutom klämma in två besök på stadens fringefestival. Och sedan fyllde min bror 40. I Norge. Men givetvis går det inte att resa någonstans utan att stöta på Star Trek. I någon form.
Ni som läser den här bloggen har väl antagligen förstått att mina kunskaper om Star Trek är fläckvisa. Det jag redan har sett har jag ganska bra koll på, men det som ligger framför mig i Star Trek-universumet är till stora delar outforskade kvadranter av geekiana (det är mer spännande så!). Därför blev jag lite förvirrad när jag satt i en av konferenssalarna i Edinburgh och lyssnade på en master class med John Logan, skaparen till den viktorianska fantasyserien Penny Dreadful. Varför refererade han till Star Trek hela tiden? Logan, som skrivit manus till filmer som Gladiator, Sweeney Todd, Skyfall, Aviator och Hugo, fick till exempel frågan om hur det var att vara showrunner för en egen tv-serie. “Som att vara kapten Kirk och sätta sig i kaptensstolen”, var svaret.
Sedan skulle han förklara hur alla framgångsrika tv-serier egentligen handlar om familjer i olika former och nämnde Star Treks besättning som ett exempel på hur en sådan familjeliknande konstellation kunde se ut. Mot slutet av master classen fick han en fråga om han ser tv-serier som långa, sammanhängande historier gjorda för bingetittning, eller om han bygger upp dramaturgin avsnitt för avsnitt. Då svarade han något i stil med att för honom var tv-serier fortfarande som Star Trek: Next Generation. Något som återvänder varje vecka med ett nytt avsnitt.
Vid det här laget var jag ju tvungen att googla John Logan lite mer utförligt, och insåg att han är manusförfattaren bakom den utskällda Star Trek: Nemesis. Och trots att han varit delaktig i ett av de mest utskällda Star Trek-projekten någonsin så verkar overkligt mycket av hans tankar fortfarande kretsa kring ett rymdskepp kallat Enterprise på upptäcksfärd i rymden.
Som en liten bonus, bilden som Cia tog på mig när jag på ett sedvanligt grabbigt, bredbent och självsäkert sätt poserade i Big Brother-stolen på tv-festivalområdet.
Härligt att du är tillbaka! Har saknat den här bloggen lite 🙂
Nu kör vi på igen?
Självklart! Maximum warp!!
Har faktiskt kommit av mig en aning i mitt eget tittande samtidigt. Får se till att fortsätta med härliga säsong tre nu!
“It gets bitter”
Är du säker på att du inte råkade hamna i Göteborg istället? 😉
Nja påsen är från Södermalm, från stället i närheten av Därmed Pasta.