För att vara en serie som utspelades i framtiden så hamnade rollfigurerna i Star Treks originalserie från 60-talet oväntat ofta på platser som antingen var eller såg ut som ett historiskt Jorden. Som gangsterplaneten i A Piece of the Action, naziplaneten i Patterns of Force eller det moderna romarriket i Bread and Circuses – för att bara nämna några exempel. Ofta kändes det som om ämnesvalen till viss del berodde på ekonomiska orsaker. Varför konstruera komplicerade alien-kostymer när man kunde plocka fram gammal andra världskriget-rekvisita ur något förråd i Hollywood istället?
Star Trek: The Next Generation har redan visat liknande tendenser, men valt andra dramaturgiska lösningar för att förklara dessa krockar mellan olika tidsplan. I Hide and Q är det den mystiske Q som visar sig ha en fetish för Napoleontidens uniformer, medan man i det här avsnittet genomför en hyllning till 40-talets stenhårda deckargenre på hologramdäcket på Enterprise. Det extremt avancerade rekreationsutrymmet som inte bara kan återskapa miljöer och platser, utan även fungerar som ett gigantiskt videospel där man kan interagera med figurer som framstår som helt verkliga.
I just det här avsnittet blir det dessvärre lite väl verklighetstroget. Holodäck-simulatorn flippar ut och den virtuella verkligheten blir högst reell. Vapen som avlossas ger verkliga skador och datorn vägrar att visa vägen ut ur rummet. Picard och de andra inser att de faktiskt är fångna i den undre världen i USA anno 1941 – trots att de är mitt ute i rymden i en helt annan tid. Men trots de klaustrofobiska möjligheterna så blir det varken särskilt spännande eller läskigt. Genrehyllningen känns slarvig och ytlig, att man låter Data stå för comic-relief hjälper inte heller upp situationen. Det skulle ha behövts lite mer mörker och allvar för att den här idén skulle fungera. Och som illa vispad grädde på det utspädda moset, tror du inte att lillgamla präkto-tonåringen Wesley Crusher är den som ska fixa hela felprogrammeringen av holodäcket? Manusförfattarna är verkligen besatta av att skriva in honom i centrala roller i snart sagt vartenda avsnitt.
Ursäkta om det blir lite tjatigt, men jag måste nog också nämna att The Big Goodbye är ytterligare ett sånt här återvinningsavsnitt. En blandning mellan A Piece of the Action och The Practical Joker.
Inte heller den parallella handlingen där Enterprise står i kontakt med en insektsplanet leder någonvart. Visst, det roar säkert någon att Picard måste uttala en välkomsthälsning felfritt på deras komplicerade språk, men själv hade jag nog föredragit att han hade besökt den där planeten istället och faktiskt riskerat att sluta som insektskäk om han stakat sig.
Betyg: 4/10
Star Trek: The Next Generation. Säsong 1, avsnitt 12/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 4 långfilmer och 114 tv-avsnitt.
Här i TNG vet jag dock inte hur mycket pengar det sparade. Elementary, My Dear Data, ett riktigt trevligt avsnitt i nästa säsong, lär ha ätit upp en massa budget med sina kulisser (som är fantastiskt välgjorda och ser otroliga ut på blu-ray). Vet inte hur det var med det här avsnittet, som jag vill minnas att jag faktiskt tyckte rätt bra om.
Nej, jag tror inte att det är budgetskäl den här gången, snarare tendensen att samma teman som fanns i originalserien återkommer. Det kanske finns en felsyftning i texten – det var inte så jag menade.
Även jag känner väl att det här var ett ganska okej avsnitt ändå, kanske rent av lite kul. Lite larvigt och förutsägbart kanske, men det har ändå någon slags charm. Det är kanske lite tidigt i serien för det, men skådespelarna brukar ofta älska de här avsnitten också, då de får chansen att göra något helt annat och kanske rent av spela över lite. 🙂
Jag föredrar holodeck-förklaringen till de här historiska, jordliknande planeterna än att de faktiskt hittar såna planeter stup i kvarten. Det känns mer realistiskt, mer acceptabelt på något sätt. Det här är förövrigt första avsnittet som baseras på scenariot “fel på holodeck sätter någon i livsfara”. Betydligt fler avsnitt av den typen skulle komma i TNG och de resterande serierna.
Lite konstigt känner jag att det är att de fortsätter använda och ha ett så avslappnat förhållande till holodeck när det går fel så många gånger, tydligen. Men så erkänner också DS9 lite mellan raderna att holodecks används i stor utsträckning för upplevelser av det mer…erotiska slaget. Så det kanske förklarar det. 😛
Det är inte det första avsnittet, hörru! I den animerade serien går rekreationsdäcket bärsärk och håller på att ta livet av flera personer! Jag föredrar också holodäckförklaringen framför vaga förklaringar om parallellt utvecklade planeter, eller att en kvarglömd historiebok formar en hel världs civilisation 😉
Haha, du skickade precis ut mig på Memory Alpha i jakt på vad jag hade glömt. 😀
Jag är fortfarande inte säker på vilket avsnitt du refererar till, men jag är ganska säker på att det tekniskt sett inte var holodecks. Det har funnits avsnitt som Shore Leave i TOS, men där är det både osäkert hur saker skapades som att det ju var en främmande planet snarare än deras egna skapelse som de hade tillgång till därefter. Sen finns det ett avsnittet Practical Joker i TAS där ett av deras “rec rooms” har blivit utrustat med holografi, en slags primitiv version av ett holodeck, men det är ju tveksamt om TAS öht är canon. 😛 Men det faktumet refereras faktiskt tillbaka till det vid ett tillfälle i Voyager där det påstås att de här rekreaktionsrummen inte klassas som holodecks (tydligen).
Holodecks började bara sättas in i Starfleets skepp ungefär vid TNGs början. Men poängen var inte om de kallades holodecks eller inte, utan att det är deras egna skapelse som de har konstant tillgång till. Tidigare har det funnits liknande handlingar, som i grunden varit en tidig form av holodeck-går-fel-avsnitt, men det har alltid varit något främmande som skapar situationen så de har fått hitta på lite annorlunda scenarion varje gång. Nu har de bara holodecks stående på skeppen och trots att saker går fel stup i kvarten så används de konstant ändå, ingen bryr sig och inga andra scenarion behövs. Därav att jag kallade det det första avsnittet, för det kommer en hel del fler som utspelar sig helt eller delvis på holodeck. 😛
Det var en VÄLDIGT lång förklaring 😉 Du vet varför. The Practical Joker är SÅ MYCKET holodeck malfunction så det bara stänker om det. Jag underkänner din historieförvanskning här 🙂 (eventuellt får vi slåss om saken senare). Och TAS har ju accepterats mer som kanon efter att Voyager gjordes. Hur ska vi förhålla oss till det. Hehe.
Till slut handlar min förklaring helt om hur kategoriserade det i Voyager, där de faktiskt tog upp det (så okej, det är väl kanske canon då) men sa att det inte räknades. 😛
När det kommer till kritan spelar det ingen större roll, man får förhålla sig till det som man vill. Det viktiga är att det kommer många fler framöver, med exakt samma grundläggande handling om och om igen; det är något fel med holodeck. 🙂
Det är något ruttet på holodäcket. Men om man bara får ligga så är det okej ändå. Är det så jag ska tolka logiken i serien? 🙂
Så tolkar jag det iaf. De är oftast så fokuserade på att allt ska vara säkert, så det är den enda giltiga förklaringen. 😀
Jag har märkt att det plötsligt blev stopp den här veckan. Är allt okej?
Har varit på jobbresa och firat min brors 40-årsdag i Oslo. Det blev helt enkelt lite för mycket action för att hinna med Star Trek den här veckan. Jag känner mig i det närmaste panikslagen över detta 😉