Det här avsnittet är så dåligt att det nästan är bra. Det är det första jag sett i The Next Generation som ens kommit i närheten av originalseriens kitschighet. Det här är som hämtat från det sena sextiotalet. Bara en smula snuskigare.
Handlingen kretsar kring den nyupptäckta planeten Rubicon III, och när försteofficeren Riker återvänder från sitt besök där så kan han inte få bort sitt belåtna småleendet från ansiktet. Så nöjd är han efter att ha fått tillbringa lite tid med ett folk som är lika generösa med sex som deras kläder är avslöjande. En annan egenhet är förresten att befolkningen på planeten är ett småspringande folk. Så fort de ska någonstans så börjar de jogga, så att alla härligheter liksom ska gunga runt där innanför de små tygbitarna.
Hela Rubicon III framstår som ett extremt ariskt jogging- och sex-paradis. Här finns heller inga av de negativa vibbar inskrivna i manuset som jag skrev om i samband med Code of Honor. Här är istället urbefolkningen barnsligt naiva och godhjärtade i sin attityd till i stort sett allt. Kläderna avslöjar mer än de döljer, man är fysiska, gillar att kramas, ge massage och att ligga. För den tillknäppta besättningen på Enterprise är det som att komma till paradiset. Istället för afrikanska stammar på 40-talet i Code of Honor har manusförfattare och regissör hängett sig åt en annan stereotyp – den om de “ädla vildarna”.
Men bakom den avslappnade, vänliga och promiskuösa atmosfären finns egentligen ett extremt hårt och brutalt rättsväsende. Alla brott mot civilisationens regler bestraffas med döden – åtminstone om brottet upptäcks av de ambulerande patruller som utgör ett slags komprimerad allt-i-ett-version av polis, åklagarväsende och domare. Unge Wesley Crusher är ovetande om den hårda straffskalan när han under ett bollspel rasar rakt in i några växthus. Han erkänner det han gjort för en patrull som kommer springande förbi, och blir på stående fot dömd till döden.
Någon tyckte antagligen att det här var lite tunt för att utgöra handlingen till ett helt avsnitt, och passade därför på att återigen inkorporera en bihandling från ett gammalt avsnitt. Den här gången är det Bem från den animerade serien som plagieras. Precis som där så beskyddas även folket på Rubicon III av en högre makt. Den här gången är det ett mystiskt rymdskepp som visar sig för Enterprise, men replikerna där “beskyddaren” kallar invånarna för sina barn är ungefär samma som i det tecknade avsnittet. Skeppets befälhavare vänder sig också mot att Enterprise landsatt kolonister på en närbelägen planet. Det hela slutar med att Enterprise får dra sig tillbaka med svansen mellan benen. Det blir inget av med varken sexturism eller etablerandet av kolonier den här gången. Den här delen av universum är redan paxad av någon annan. Däremot tar Picard sig friheten att sno hem lille Wesley med transportören innan han blir avrättad.
Jag fick frågan här på bloggen om varför jag ogillade det här med barn ombord på Enterprise. Jag kan förstå att de som tänkte ut konceptet kring The Next Generation tyckte att det var mer realistiskt att ett så stort skepp som det nya Enterprise innehöll hela familjer. Att tjänstgöringen inom federationens stjärnflotta inte skulle vara detsamma som att gå i kloster, utan att skeppet istället var som en enda mobil liten småstad. Det kan jag köpa. Men om uppgiften för just Enterprise är att söka upp nya civilisationer, med allt vad det innebär, så är jag inte lika säker på att jag hade placerat ett dagis ombord.
För oss som tv-tittare finns det också en stor risk att det här leder till hemskt trista storylines. Som i Justice när unge herr Crusher blir fängslad och riskerar dödsstraff och vi får se mamma skeppsläkaren gå runt och oroa sig. Kalla mig hjärtlös, men en av de saker jag tyckte var så skönt med Star Trek var att det inte handlade så mycket om kärnfamiljer, oroliga föräldrar och blodsband i intrigerna (det är dock okej när de här sakerna gäller vuxna barn, det är bara storylines kring att någon osnuten spoling hamnar i trubbel som jag tycker är outsägligt trista).
Som jag nämnde i början så är det här ett urbota fånigt avsnitt. Sexplaneten är fjantig, dödsstraffkonflikten tramsig och mamma Beverly Crusher spelar sämre än någonsin. Men just fånigheten kommer att göra det här till ett av de avsnitt som jag kommer att minnas bäst från hela första säsongen. Kanske till och med se om. Om så bara för att skratta åt de “sexiga” kostymerna som de stackars invånarna på Rubicon III är tvungna att springa omkring i. Eller för att in i det sista hoppas att Wesley Crusher ska dömas till döden. Eller åtminstone några års fängelse. Allt för att slippa honom i några avsnitt. Eller för alltid.
Betyg: 4/10 (men det generösa betyget handlar bara om min fascination för kitsch).
Star Trek: The Next Generation. Säsong 1, avsnitt 8/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 4 långfilmer och 110 tv-avsnitt.
När jag såg det här avsnittet för ett par månader sedan blev jag nästan så generad över att det var Star Trek som visade planeten porr att jag stängde av… pinsamt kändes det. Riktigt uselt.
Något som störde mig i det här avsnittet (och Code of Honor) var diskussionerna om huvuddirektivet och hur det skulle appliceras. Visst borde de ha en sådan diskussion, men de (manusförfattarna?) verkar helt och hållet ha glömt bort att man väl från början helt enkelt ska undvika “primitiva” pre-warp-civilisationer för att de helt enkelt inte är mogna och att det skulle kunna få katastrofala konsekvenser att bara visa sig? Alltså borde väl Enterprise bara scannat planeten och åkt vidare (typ samma i CoH om jag minns det avsnittet rätt)?
Nej, säsong ett av TNG skulle helt klart kunna vara den sämsta säsongen i alla ST-serier.
I Code of Honor handlade det åtminstone om att man ville åt vaccinet, här kändes det mest som om de ville ligga lite.
Som sagt, när det gäller Code of Honor hade de ju vaccinet som ursäkt. Men om man tänker efter så visade de också att de var vana vid viss teknik, och de var ju från början menade att ha egna skepp, fast det visade de aldrig i sista versionen. Så de var nog menade att vara Warp-kapabla, även om vi inte fick se det klart och tydligt.
Här har du dock en bra poäng. Vad vi fick se var inte den här civilisationen Wap-kapabel. De verkade inte ens förstå sig på det här med rymdfart alls, och det sas mellan raderna flera gånger att de inte var så tekniskt utvecklade. Så det är konstigt att de öht åkte ner dit och visade sig.
Ni har väl egentligen redan sagt allt som behöver sägas om det här avsnittet. Men jag vill tillägga att det fanns några små ljusglimtar, tyckte jag.
Picard hade ett par mer filosofiska repliker och diskussioner, som han och den här serien skulle komma att bli väldigt bra på. Hela diskussionen om ifall man kan förvänta sig att utomstående ska följa ens lagar och värden hade potential. Och jag tyckte väldigt mycket om delen om att Edo-folkets gud inte förväntade sig det nödvändigtvis, men att den kunde se dem som falska och opålitliga om de däremot bröt mot sin egen huvudregel, Prime Directive, och därmed straffa dem.
Prime Directive är ju i grunden ett ganska vist och smart direktiv, men sanningen är att det är ett direktiv som bör tolkas beroende på situation snarare än en absolut regel. P.g.a. det så händer det ibland att man vänder och vrider på logiken tills man kan ursäkta det man faktiskt vill göra, eller ibland ursäkta det faktum att man föredrar att inte agera alls. Så det var ändå lite kul att se våra hjältar lite smått frustrerade för att de faktiskt var tvungna att följa direktivets anda, snarare än något vridet argument de kunde komma på.
Men i slutändan så är det här mer ett praktiskt problem än ett problem med Prime Directive eller vilka som lokala lagar gäller.
Edo-folket var inte Warp-kapabla, så de borde inte varit på deras planet alls. Man kan också ifrågasätta deras rutiner när det gäller att låta barn och civila gå på permission på en främmande planet med en främmande civilisation. Om man nu skulle ner dit ändå, då är det klart att Edo-folket kommer insistera på att deras lagar gäller alla, oavsett vad man tycker om dem. Man skulle väl kunna argumentera att de borde ansträngt sig mer för att informera gästerna om vad som gällde, men ignorans och okunnighet är i allmänhet aldrig en giltig ursäkt för att bryta mot lagar. Så, framför allt borde någon (Tasha?) ha kollat upp vad som gällde ordentligt, innan de ens satte foten på planeten.
“Men om uppgiften för just Enterprise är att söka upp nya civilisationer”
Medan man kan säga att det gällde här i början på serien, där de fortsatta med samma episodiska upplägg och antagande att man var längst ut vid gränsen på utforskad rymd, så kommer det att bli mindre och mindre av det ju mer serien hittar sin egna identitet. Istället blir det mer om vad som händer inom Federationens gränser och man tittar mer inåt, mer världsbyggande inom det som redan etablerats. Vilket jag tycker är ganska logiskt.
Enterprise-D är Federationens flaggskepp precis som de tidigare Enterprise var, men tiderna har dock förändrats. Medan Kirks Enterprise var ett flaggskepp vid en tid då Starfleet verkade ha få skepp, så var det ett skepp för att åka långt ut i rymden och utforska och expandera gränserna. Picards Enterprise, är som man ser mer av ett ambassadörsskepp. Det är ett allt-i-ett skepp och väldigt teknologiskt avancerat och kapabelt, men det har inte nödvändigtvis någon specialitet i en tid då betydligt fler och mer specialiserade skepp finns till förfogande. Istället används det lite till allt, inklusive för att transportera viktiga personer, hålla i konferenser och fredsförhandlingar med andra civilisationer, osv. Delvis kan man anta att det är därför det är så mycket komfort och lyx också.
Men som vi sagt tidigare, än så länge liknar det på många sätt det vi sett tidigare och vi ser också skeppet varje avsnitt upptäcka någonting nytt på gränsen till outforskad rymd. Så, din kommentar är vettig i nuläget iaf. Men det kommer att förändras allt eftersom. 🙂