Phase 2. Filmen som blev en tv-serie som blev en film.

Det är en underdrift att säga att Star Trek som koncept verkar ha haft minst nio liv. Gång på gång fick seriens skapare Gene Roddenberry se sina Star Trek-idéer läggas ner, men han vägrade att ge upp sin vision (vilket i och för sig kan ha haft ett samband med att han fick nobben på alla sina andra käcka tv-seriekoncept). Vid mitten av sjuttiotalet var Star Trek dessutom ett starkare varumärke än någonsin tidigare. Reprissändningarna av serien på mängder av lokala stationer runtom i USA var så populära att en comeback blev allt mer trolig. Men hur skulle den ske? Med en film eller en ny tv-serie? Hur skulle man hantera det faktum att Leonard Nimoy inte var så sugen på att ta på sig lösöronen igen? Och vilken typ av berättelser lämpade sig för en sjuttiotalsversion av Star Trek?

1975, bara några månader efter att de sista avsnitten av The Animated Series visats på amerikansk tv, flyttade Star Trek-skaparen Gene Roddenberry tillbaka in på sitt gamla kontor på Paramount. Den här gången för att arbeta med en långfilmsversion av sitt livs stora rymdepos. Den planerade Star Trek-filmen skulle heta The God Thing, och i den var det tänkt att Kirk och Enterprise skulle utforska en främmande och mystisk makt som hotade Jordens överlevnad. Men ganska snabbt fick Roddenberrys manusutkast  tummen ner och han började istället shoppa runt efter andra författares visioner för Star Trek på vita duken.

Många var inne och gjorde pitchar, men ingen kom så nära en färdig film som manusförfattarna Chris Bryant och Alan Scott (Don’t Look Now). Deras manus, döpt till Planet of the Titans, tilldelades både en budget och en regissör, men efter en rad bearbetningar och omskrivningar av manus lades hela projektet ner våren 1977. Ungefär i samma veva gjorde ett helt annat rymdäventyr, Star Wars, rent hus på de amerikanska biograferna, men det avskräckte faktiskt till en början direktörerna på Paramount från att satsa på sin egen rymdsaga. De antog att marknaden nu var mättad för science fiction på bio. Det visade sig att de hade fel. Väldigt fel.

Nästa försök att återuppliva Star Trek kom trots allt redan samma år, när Paramount började skissa på att starta en egen tv-kanal. En av hörnstenarna i den nya kanalens tablå skulle vara en nyproducerad Star Trek-serie som skulle inledas med en två timmar lång pilot. Roddenberry började snabbt skissa på det han kallade Star Trek: Phase II, där Enterprise skulle ge sig ut på ett nytt femårigt uppdrag. Bland annat inleddes förhandlingar med flera av de gamla skådespelarna. Då kom dråpslaget, Leonard Nimoy tackade på ett tidigt stadium nej till att spela Spock i en ny tv-serie. Roddenberry var inte sen att skriva in en ny rollfigur från Vulcan i serien istället –  Xon.

Man hade kommit en bra bit in i förberedelsearbetet för serien när det var dags för nästa bakslag. Paramount hade inte lyckats få tillräckligt många annonsörer intresserade av kanalen, och beslöt sig för att skrinlägga planerna på en ny tv-kanal (först 1995 lyckades Paramount dra igång sitt network UPN – som elva år senare blev en del av den nya kanalen CW). Och här börjar det kanske underligaste i den här historien. För trots att cheferna på Paramount visste att man inte skulle dra igång Star Trek: Phase II så lät man inte det bli offentligt. Istället jobbade alla på som vanligt. Man gjorde auditions, provfilmningar och byggde vidare på scenografier. Tanken från ledningens sida var att åtminstone producera pilotavsnittet – det kunde antingen säljas in till en annan tv-kanal som kunde ta över hela Phase II-projektet, eller så kunde det förvandlas till den där långfilmen som man pratat om så länge. Så småningom förvandlades det hela till Star Trek: The Motion Picture.

Bland resterna från Phase II-projektet finns de manus som skrevs för det som skulle ha blivit den första säsongen. En del av historierna återanvändes senare i den kommande serien The Next Generation (såväl storylines som till avsnitten The Child och Devil’s Due) medan det fan-drivna projektet Star Trek: New Voyages förverkligade manusen till Kitumba och ytterligare en version (mer trogen originalet) av The Child.

För att ytterligare spä på förvirringen så har fan-projektet Star Trek: New Voyages numera bytt namn till Phase II. Jag har kollat på några avsnitt och konceptet har onekligen utvecklats genom åren.  Från oerhört taffligt till…..ja, men man kan väl åtminstone kalla det för halvproffsigt. Framför allt efter att man nyligen rebootade hela konceptet och bytt ut personen som spelade Kirk (James Cawley är numera bara producent för projektet).

Exakt varför man valde att kalla det hela Phase II förstår jag däremot inte riktigt. Serien utspelas fortfarande under det första femårsuppdraget från The Original Series och Spock jobbar fortfarande kvar på Enterprise. 

Hursomhelst, efter detta långa förspel är det nu äntligen dags för mig att kolla på den allra första Star Trek-långfilmen! Vi hörs efter det!