Jag är väldigt förtjust i det allra sista avsnittet av The Animated Series. Det fortsätter liksom i samma skruvade, underliga, bisarra ton som jag uppskattat så under de här 22 avsnitten. Det verkar ha funnits något slags gränslöshet i vilka idéeer som faktiskt fick genomföras under den här produktionen, även om själva utförandet (animationen, de korta avsnitten, musikläggningen, återanvändningen av ljudeffekter) är primitivt och grovhugget. Så varför inte avsluta hela serien med ett besök i tvärtomvärlden. Där är himlen vit och stjärnorna svarta. Dessutom åldras hela besättningen baklänges, så att bryggan på Enterprise för en stund förvandlas till ett enda stort rymddagis.
Handling: Enterprise försöker hindra ett skepp från att fara rakt in i en supernova genom att koppla på sin traktorstråle, men något går fel och istället för att stoppa det främmande skeppet dras Kirk och de andra med in i den exploderande solen.
Men Enterprise besättning dör inte, istället hamnar de och deras skepp i en annan dimension, en sorts tvärtom-värld där tiden går baklänges. Och inte bara tiden. Enterprise åker verkligen baklänges genom rymden och människorna som bor där föds som gamla och dör som barn (exakt hur den där själva födelse/döds-processen går till redovisas däremot inte). Men det här betyder också att besättningen på Enterprise blir yngre och yngre medan de befinner sig i det här universumet.
När Kirk och Spock väl hittar ett sätt att ta sig tillbaka till sin rätta dimension och accelererar mot stjärnan de ska ta sig ut igenom går det motsatta åldrandet allt snabbare. Till sist är det bara hedersgästen på Enterprise, den pensionerade kaptenen Robert April, som inte förvandlats till ett litet barn och alltså kan styra skeppet rätt.
Det här är nytt: Jag kanske är lite partisk kring det här avsnittet eftersom jag träffade författaren bakom det, Fred Bronson, tidigare i år (även om han skrev det här avsnittet under pseudonymen John Culver). Det Bronson verkade mest stolt över med The Counter-Clock Incident var att han uppfunnit Robert April, som alltså är den förste kaptenen på Enterprise någonsin. Ett typiskt kanon-statement som enligt andra källor inte helt uppskattades av Star Treks skapare Gene Roddenberry. Vi får också reda på att April är nypensionerad, eftersom han fyllt 75, ytterligare en ny detalj kring vardagslivet inom federationens stjärnflotta.
För oss som är intresserade av skeppsdesign är det också lite kul att se på tvärtomvärldens konstiga skepp, som alltså går baklänges hela tiden och har ett ganska speciellt utseende (se ovan).
Det här har vi sett förut: Avsnittet slutar med att man använder sig av det där påhittet om att “transportören kan återställa alla som de en gång var”, och hela besättningen återfår alltså sin “rätta” ålder. Även Robert April och hans fru går tillbaka till att bli gamla igen. De tycker att livet varit så perfekt att de inte behöver leva om det en gång till, säger de. Blir lite sur varje gång manusförfattarna kör det där transportörtricket. Det är ett så himla bekvämt grepp som tillåter dem att flippa ut fullständigt under avsnittet och sedan liksom nollställa handlingen under den sista minuten så att allt är som vanligt i nästa avsnitt.
Betyg: 8/10. Det är värt så mycket att få se alla i besättningen bli barn. Faktum är att jag önskar mig ett lite längre avsnitt bara för att få se samspelet mellan baby-Kirk och de andra på Enterprise.
Sista repliken är förresten: “It gave all of us a second life”. Och kanske var den animerade serien exakt det som behövdes för att hålla Star Trek-konceptet levande. Fortsättning följer inom kort!
Star Trek The Animated Series, säsong 2, avsnitt 6/6. Avsnitt 102 i min Startrekathon.
Det kommer ett underhållande avsnitt i TNG där bland annat Picard och Guinan föryngras till barn. Roligt att se “barn-picard” ge order till alla som om inget var annorlunda 🙂
Ja, då var TAS avklarad också. Två serier i backspegeln. Jag blev ganska positivt överraskad över hur mycket du ändå verkade tycka om TAS, det är verkligen inte en serie som faller alla fans i smaken. Då var det dags för film ett till sex då, TOS filmerna, innan nästa serie tar vid. 🙂
Så lite statistik dags också. Här finns lite grafer för TAS: https://imgur.com/a/YmiiA .
De första avsnitten i Säsong 1 började ganska väl, innan du kom i en sekvens av avsnitt som mest verkade duga för att få dig att somna. Mitt i den sekvensen kom också en av seriens bästa avsnitt enligt din betygssättning, men mycket mer än så verkade det inte finnas för dig att ta med dig. Men säsong 1 ryckte upp sig mot slutet på ett väldigt imponerande sätt, med en rätt lång sekvens av bra eller väldigt bra avsnitt utan avbrott. Den typen av jämnhet på bra betyg hade vi inte sett än i det här projektet.
Tack vare allt detta så slutade säsong 1s medelbetyg på över 6.0, vilket med marginal är den bästa betygsatta säsong hitills i projektet, när det kommer till medelbetyg iaf.
Båda säsongernas betygsfördelning hade två toppar, runt dåliga/tråkiga avsnitt (3-4) och bra/väldigt bra avsnitt (7-8). Normal sett i en jämn säsong så skulle man ananrs förvänta sig att den stora toppen hade vait någonstans i mitten, eller iaf mer jämnt fördelat likt säsong 2 av TOS. För säsong 1 av TAS så var det ett övertag för de bra avsnitten.
Säsong 2 var betydligt mer ojämn, det var väldigt mycket fågel eller fisk. På så sätt så liknar det väldigt mycket hur de två betygsatta säsongerna av TOS kunde jämföras med varandra, där säsong 3 verkade något ojämnare än den tidigare säsongen. Det bör dock sägas att då säsong 2 av TAS bara hade 6 avsnitt så bör statistiken som är specifik för säsongen kanske tas med en nypa salt, då det inte är speciellt många datapunkter. Men det som kan ses är att Säsong 3 i sin något högre ojämnhet också får ett betydligt sämre medelbetyg än säsong 2, samt att betygsfördelningen är mer jämnt fördelad mellan de 2 topparna med en klar dipp i mitten på skalan (5-6). Avsnitten var antingen en succé eller en flopp.
Medelbetyget för TAS som helhet sänktes dock inte så mycket av säsong 2, då den som sagt innehöll få avsnitt.
Medelbetyg S01: 6,19.
Medelbetyg S02: 5,33.
Medelbetyg TAS: 5,95.
Median S01: 7.
Median S02: 5,5.
Median TAS: 7.
Här är en jämförelse av de olika betygsatta säsongernas medelbetyg så här långt i projektet, både från TOS och TAS: http://imgur.com/a/vAVIw#0 . Lite intressant dock, i.o.m. att säsong 1 av TAS hade överlägset bäst medelbetyg så här långt, att säsong 2 av TOS låg på liknande nivåer efter samma antal avsnitt, men tyvärr var den då bara halvvägs igenom säsongen och den andra halvan av densamma sänkte medelbetyget. Ju fler datapunkter desto säkrare och stabilare är resultatet så klart. Men det är som det är, och säsong 1 av TAS hade inga fler avsnitt efter det.
Bästa avsnitten från TAS:
9/10 – The Magicks of Megas-tu (1×08)
9/10 – The Jihad (1×16)
8/10 – The Lorelei Signal (1×04)
8/10 – The Slaver Weapon (1×14)
8/10 – The Eye of the Beholder (1×15)
8/10 – The Practical Joker (2×03)
8/10 – The Counter-Clock Incident (2×06)
Sämsta avsnitten från TAS:
2/10 – Mudd’s Passion (1×10)
2/10 – How Sharper Than a Serpent’s Tooth (2×05)
3/10 – Once Upon a Planet (1×09)
3/10 – Bem (2×02)
Det känns som om jag borde lägg ut dina statistik-kommentarer som inlägg! Är det okejs
Jag vet inte riktigt om de håller tillräckligt hög kvalitet för att bli officiella inlägg. Jag borde ha kollat stavning och grammatik bättre. 😛
Men vill du det så absolut, kör på. 😉