“Vad skulle du ha sagt till dig själv som liten pojke, om du fick chansen att som vuxen få träffa dig själv som barn”. Det var en av min terapeuts favoritfrågor, tror jag. Hon brukade ställa den i lite lagom ledsen ton, och med ett lite inkännande ansiktsuttryck. Jag tror att hon skulle ha gillat Yesteryear, för i det här avsnittet får faktiskt Spock chansen att resa tillbaka i tiden och träffa sig sjäv som sjuåring. Och det visar sig att han har massor att säga till sitt yngre jag, om den krångliga relationen med pappan och om hur man ska hantera sitt känsloliv när man är hälften kontrollerad vulcan och hälften impulsiv människa. Resultatet blir ett riktigt fint avsnitt i The Animated Series.
Handling: Enterprise återvänder till tidsportalen från The City on the Edge of Forever tillsammans med Federationens historiker för att spana på vad som hände förr i tiden. När Spock hoppar ut ur tidsportalen efter sitt uppdrag i det förflutna händer något oväntat. Ingen känner igen honom, förutom kapten Kirk som själv varit ute och rest i tiden. Alla andra undrar vem den stele mannen från Vulcan är, varför han har Enterprise-uniform på sig och hur det kan komma sig att han envisas med att låtsas vara bekant med personer som uppenbarligen inte ens vet vad han heter. Spocks nästa chock inträffar när han anländer till Enterprise, för där har en man från Andoria hans jobb. Något har hänt på någon av resorna i det förflutna som ändrat framtiden. I den verklighet han befinner sig nu så dog Spock redan som barn.
Spock måste nu resa tillbaka i tiden för att rädda livet på sig själv som sjuåring. Men uppdraget utvecklas till mer än så – Spock blir ett slags andlig vägledare till sitt yngre jag. Spock den äldre förklarar till exempel för sitt yngre jag om hur han ska förhålla sig till sina känslor – gärna känna men alltid behålla kontrollen.
Det här är nytt: Att man vågar sig tillbaka i tiden igen efter hur det gick i The City on the Edge of Forever är ganska anmärkningsvärt. Lika imponerande är det att Enterprise-besättningen nu lyckats komma så pass överens med tidsportalens väktare att man smärtfritt kan fara fram och tillbaka i tiden. som man vill. Men viktigare än så: det här avsnittet innehåller den första flashbacken tillbaka till Enterprise-besättningens barndom. Tänk om man hade satsat på en hel serie av det – The Kids from Enterprise. Jag hade definitivt kollat.
Vi får också reda p
å att man på Vulcan har stora, hund/björn-liknande husdjur som heter sehlat (det kan eventuellt ha nämnts i ett tidigare avsnitt ser jag när jag researchar). Vi får se att en av historikerna från Federationen är en fågelliknande varelse med vingar. Sedan läser jag mig till att det här avsnittet dessutom introducerar vildmarken The Forge och staden ShiKahr på Vulcan. Och visst är det mobbningsscenen från det här avsnittet som citeras i den första filmen i den rebootade Star Trek-serien.
Den konstigaste informationen om Spock som barn. Att han gillar practical jokes. Inte en egenskap som vi sett hos Spock som vuxen, direkt.
Betyg: 8/10. Det här avsnittet är exakt vad jag hoppades att The Animated Series skulle innhålla. En möjlighet att brodera ut Star Trek-universumet utan att behöva bry sig om budgetar, skådespelare och kulissser. Sedan blir jag alltid fullständigt förvirrad av intriger kring tidsresor, och jag har nog fortfarande inte riktigt greppat hur det hänger ihop när Spock i seriens nutid egentligen redan är en produkt av att han senare far tillbaka till sitt yngre jag. Eller hur jag ska uttrycka det.
Star Trek The Animated Series, säsong 1, avsnitt 2/16. Avsnitt 82 i min Startrekathon.
Mitt favoritavsnitt i TAS 🙂 och jag har lika svårt att greppa logiken i en tidsresestory som den här.
Men visst är det fint! Jättegulligt, på något lite stelt Vulcanskt vis
Det här avsnittet minns jag faktiskt från när jag först såg TAS. Det var det här avsnittet som faktiskt imponerade på mig en del och fick mig att förstå att det kanske inte var en vanlig tecknad serie som jag hade att göra med.
Tidsresande är ganska komplicerat, och såna här tidsparadoxer är minst lika komplicerade.
Det finns i regel två sätt att göra tidsresande; 1) allt händer inom samma tidslinje. 2) Det skapas en tidslinje för varje specifik kombination av händelser som kan hända. Personligen känner jag att den senare variant går ihop bättre och de här paradoxerna tenderar att inte dyka upp.
Star Trek, däremot, gör lite både och beroende på avsnitt. Det är väl “roligare” om man faktiskt kan påverka det som har hänt eller ska hända inom samma tidslinje, antar jag, men då får man ju såna här situationer. 😉