Jag antar att det bara var en tidsfråga. Star Trek såldes ju från början in till bossarna på NBC som en westernserie i rymden. Efter en rad avsnitt som utspelats i historiska miljöer på jorden var det förstås oundvikligt att man förr eller senare gav sig på den verkliga förlagan och lät Enterprise besättning hamna mitt i en westernfilm.
I Spectre of the Gun har man åtminstone struntat i att hitta på någon krystad förklaring om parallella universum eller något sånt trams. Istället inleds trippen till 1800-talets Arizona med diplomatiskt trubbel i rymden. Kirk och Enterprise råkar kränka melkotiernas luftrum, och trots att de blir varnade vägrar Kirk att vända om. Istället verkar han att tycka att det här med att oinbjuden ge sig in på någon annans territorium bara är en handlingskraftig variant på diplomati. Han vill helt enkelt bli känd som den som värvar de mystiska melkotierna till federationen, vare sig de vill det eller inte. Eller som han själv uttrycker det: “We come in peace, but we’ll defend ourselves if necessary”.
Väl på planeten välkomnas Kirk med manskap av ett sktikonstigt huvud som ser lite ut som en lite nedsmält variant av ormhuvudet i The Apple. Huvudet berättar för dem att Kirk är dömd till döden för sitt intrång och att formen för avrättningen bestäms av mönstret av våld i Kirks förflutna. Klipp till drömsk scenografi med fragment av Westernkulisser. Välkomna till Tombstone 1881!
Det visar sig att Enterprise besättning blivit tvånganslutna till ett larp med dödlig utgång. De ska spela den förlorande sida i eldstriden vid O.K. Corral. Resten av avsnittet går åt till att försöka undvika sitt öde. Något som inte är så enkelt eftersom melkotierna har lagt en energisköld runt staden, så att det inte går att fly därifrån. Moderna uppfinningar, som en sömnmedelsgranat som Spock konstruerar, fungerar inte alls.
Upplösningen blir därför av det mer metafysiska slaget. Eller skulle jag kanske säga av det lite löjliga slaget.Genom mental träning och KBT-sessioner med Spock inser Enterprise-besättningen till sist att kulorna i Melkotiernas påhittade larp inte kan döda dem. Inte om de själva bestämmer sig för att allt de ser och upplever bara är en illusion. Så kulorna passerar genom besättningen, helt utan några skador. När Kirk sedan får chansen att döda en av Earp-bröderna och avstår, så visar det sig att det hela bara är ett slags test (precis som i mötet med Gorn i The Arena.
Det finns egentligen bara en enda sak av verkligt intresse i det här avsnittet. Att man av budgetskäl inte kunde bygga upp en hel westernkuliss, utan istället gjorde en stiliserad scenograi, med några enskilda väggar och dörrar som fick symbolisera byggnader. Eftersom allt i modern populärkultur har sitt ursprung i Star Trek är det ju uppenbart att det är från Spectre of the Gun som Lars von Trier fick sin inspiration när han skulle fundera ut konceptet bakom scenografin till Dogville.
Sammanfattning: Det känns fantasilöst och lojt med ett westernavsnitt, melkotierna känns tristare än fyrverkerifulingen från Medusa i förra avsnittet och upplösningen är så tramsigt enkel att det är svårt att tro att någon fick betalt för att komma på den (även om den del säkert skulle hävda att det var en ansats till att föra in filosofiska problemställningar i fredagsunderhållningen hos NBC). Men Chekhov fick åtminstone hångla! Betyg: 4/10
