Här gick jag runt och trodde att tv-formatet Gladiatorerna introducerades i amerikansk tv under det sena 80-talet. Men det visar ju sig att det, precis som nästan allt annat inom amerikansk populärkultur, är ett koncept som fötts fram ur Star Trek. Hur ska man annars förklara likheterna med det här avsnittet: vi pratar om nästintill identisk kostymdesign, liknande slagsmål med stora pinnar, och märkliga regler om var man får och inte får ha fötterna under fajterna.
The Gamesters of Triskelion är också ett sorts kidnappningsdrama. Uhura, Kirk och Chekov förs utan förvarning bort från Enterprise. Det säger bara blip och så är har de försvunnit (från början var det meningen att deras rymdskyttel skulle dras in mot en främmande planet, men det var både lite tjatigt och dyrare än den här MYCKET smidiga lösningen). På en sekund förflyttas de tre till en gladiatorarena på en främmande planet, får en sorts digitala fotbojor runt halsen och får sig tilldelade varsin tränare. I Uhuras fall är det en man som också ska ligga med henne – men hon lyckas skjuta upp den schemalagda parningen genom våldsamt motstånd (bara idén att introducera någon sorts våldtäktskultur i ett förhållandevis barnvänligt program som Star Trek förvånar en del.). Chekov får en kvinnlig tränare med mörk röst – och hans skräck inför att kanske tvingas ha sex med henne är tänkt att vara avsnittets stora transfobiska/humoristiska inslag. Och Kirk får förstås en babe med minimal outfit och långt, grönt hår.
Enterprisarna har fraktats till planeten för att vara det mänskliga inslaget i ett slags gladiatorspel, vars syfte är att underhålla planetens härskare. Det visar sig vara tre självlysande hjärnor – varelserna har nått en så hög nivå att de helt enkelt avskaffat sina kroppar. Men nu verkar de ha glömt vad de skulle göra med all den där förfiningen, och istället utvecklat ett gravt spelberoende. Varje gladiatorfajt går ut på att de slår vad om vem som kommer att vinna. Någon nytta av pengarna de satsar har de däremot inte, förutom för att köpa nya slavar/gladiatorer till nästa omgång.
Kirk lyckas rädda sin besättning på de enda sätt han egentligen vet. Han slåss i gladiatorispelen och hånglar med sin tränare. Och genom att slå vad med de spelmissbrukande jell-o-hjärnorna så lyckas han få hela sin besättning fri. Veckans flickvän måste han däremot lämna kvar på planeten – lika bra tycker jag. Man ska inte stanna kvar hos pojkvänner som slår en i huvudet.
Sammanfattning: Fajting, hångel och hjärnor gjorda av Jell-O. Känner att jag börjar bli otålig och längtar efter längre dramaturgiska bågar och avsnitt som hänger samman. De här olika singelavsnitten som utspelas på olika planeter blir lätt lite enahanda om de inte utvidgar Enterprise-universumet och det sammanhang serien utspelas i, alternativt har något verkligt spektakulärt att bjuda på. Grönt hår och självlysande hjärnor räcker inte så långt längre! För övrigt är jag astrött på det här att McCoy alltid ska tjafsa emot när någon försöker fatta beslut (framför allt Spock) och att Scotty ska säga att allt är omöjligt. Jo, jag vet att det blev roliga klichéer efter ett tag. Men ändå. Jag hade sparkat så tjatiga medarbetare om jag varit Kirk.
Har du slutat med betyg?
Nej! Måste ha glömt!