I gårdagens blogginlägg konstaterade jag att manusförfattaren D C Fontana var den bästa i Team Star Trek. Men efter att ha sett hennes avsnitt Friday’s Child i dag är jag inte längre så säker på den saken. Fast efter en del efterforskningar har jag nu förstått att Fontana själv inte var särskilt förtjust i det här avsnittet. Hennes ursprungliga idé, att skildra en kvinna som inte ville bli mor, och som inte ens brydde sig om sitt eget barn, hade förvanskats och kommit bort under Gene Roddenberrys hårdhänta omskrivningar. Ryktet säger att Fontana var så missnöjd med slutresultatet att hon till och med försökte ta bort sitt namn från avsnittets förtexter.
Men helt utan höjdpunkter är förstås inte det här avsnittet. Tre grejor finns det att njuta särskilt av:
1. Ett folk med roliga trikåer och frisyrer.
Det är egentligen mest ur modesynpunkt som det här avsnittet är intressant. Jag menar, att hitta på utomjordiska kostymer måste ju ha varit den roligaste arbetsuppgiften i hela Star Trek-produktionen. Äntligen fick man någon nytta av alla de där stuvbitarna som legat och dammat längst in i någon hylla i ateljén. I det här avsnittet var utmaningen att designa kläder åt ett storvuxet folk på planeten Capella IV, en civilisation som verkar befinna sig på någon sorts medeltidsnivå (minus pilpågar, men med kaststjärnor). Resultatet blev en sorts trikåbaserade outfits med fuskpälsdetaljer i glada färger. Men det som gör hela outfiten komplett är förstås hårpiskan som sticker ut högst på en tajt huva. Såååååå chickt. Och väldigt Madonna Blonde Ambition Tour på något vis.
2: Julie Newmar (en person som jag alltid undrat över ända sedan jag såg filmen To Wong Foo, thanks for everything! Julie Newmar.Som ju inte alls handlar om Julie Newmar).
Här får jag äntligen se Julie Newmar in action. Hon spelar Eleen, fru till capellanernas ledare, eller teer som kungatiteln tydligen heter. Hon är den unga, höggravida frun, som släpper all sin motvilja mot modersrollen när hon får se sitt barn. Att hon ens får uppleva moderslyckan beror enbart på kapten Kirk. Hennes man, han som är teer, blir nämligen mördad av konkurrenter om tronen. Enligt traditionen betyder det att även frun måste avrättas. Det här kan förstås inte Kirk acceptera, men dessvärre råkar han röra vid Eleen när han ska rädda henne, vilket enligt en annan del av den där traditionen betyder att även han måste dö. Då flyr Kirk, Spock och McCoy upp i bergen, tillsammans med den höggravida Eleen, som dock är fortsatt skeptisk till Enterprise-besättningens olika försök att rädda henne. .
Julie Newmar var ett stort namn när hon tog rollen i Friday’s Child. Hon var känd från tv i sin roll som Catwoman i Batman och Tonybelönad efter insatser på Broadway. Hon är också en av brudarna i klassiska musikalen Seven Brides for Seven Brothers. Hennes rollfigur är besvärlig, svårimponerad och envis. Men att McCoy ger henne en örfil för att hon ska låta honom undersöka hennes höggravida mage känns ändå som ett mindre övergrepp. Framför allt när det ska vara ett sorts skämt i avsnittet. Det som får Eleen att få för sig att McCoy här hennes nya man, typ.
Samt 3: Kirk ber om ursäkt för att han gjorde fel i att skälla ut McCoy.
Har det skett tidigare? Att han bett om ursäkt för någonting? Inte vad jag minns.
Sammanfattning: När det gäller STar Treks kanon är det här främst ett viktigt avsnitt eftersom klingonerna här gör comeback som federationens fiende nummer 1. Den klingon får vi se i bild är dock inte alls lika fantasifullt sminkad som den som vi mötte i säsong ett.
Annars är det här ett ganska typiskt “främmande värld”-avsnitt. Kirk och mannarna konfronteras med en främmande civilisation under ett besök på en planet, medan Enterprise stöter på problem uppe i rymden och inte kan ge något understöd till männen nere på marken.
Ett minus också för att det börjar bli lite tjatigt att man väldigt ofta gör utomhusscenerna i serien i exakt samma område. Jag börjar känna mig riktigt hemma i de där klipporna nu. Det blir ju inte bättre av att Star Trek-regissörerna alltid verkar lite handfallna när de filmar utanför studion.
Ett plus för att Kirk på nytt tar av sig tröjan, om jag inte blandar ihop allting så är det här andra avsnittet i rad som vi får se honom byta om på sitt rum. Betyg: 4/10
