Äntligen ett riktigt välskrivet avsnitt! Blir inte helt förvånad att det är D C Fontana som är upphovsperson. Hon framstår ju allt mer som firmans främsta förmåga. Här lyckas hon kombinera ett lönnmord på en diplomat, ge en insikt i Spocks komplicerade familjeförhållanden och samtidigt klämma in en dramatisk attack på Enterprise – allt i ett enda avsnitt.
Korsklippningen på slutet är oväntat rafflande för att vara Star Trek. Kirk är utmattad och svag efter att ha blivit knivhuggen av en attentatsman. Han nästan halvligger i sin kaptensstol när ett fiendeskeppanfaller Enterprise. Han får använda sina sista krafter till att försöka samordna skeppets försvar, samtidigt är hans bästa backup nedsövd på sjukan. Spock donerar blod till sin far som är på skeppet. Men han måste genomgå en akut hjärtoperation som McCoy försöker genomföra medan Enterprise skakas av explosionerna från det främmande skeppets attacker. SÅ DRAMATISKT!
Jag gillar också att det här avsnittet inte känns så klaustrofobiskt som serien ibland kan bli, här ingår Enterprise i ett större sammanhang. Man är verkligen en del av federationen, inte bara ett ensamt skepp som färdas i en glest befolkad del av galaxen. Kort sagt, det blir mindre av sagan om Enterprise på upptäcksfärd i underlandsrymden, istället får vi en inblick i den realpolitiska verkligheten inom federationen. Fast den diplomatiska polishen verkar ganska tunn, även i de storpolitiska sammanhangen i galaxen. Smockan hänger i luften när de olika folkslagens representanter möts på ett mingelparty..
Skådespelaren Mark Leonard gör förresten sin märkliga Star Trek-comeback i det här avsnittet. Under första säsongen spelade han ju en romulansk kapten i avsnittet Balance of Power. Nu har han fått trä på sig lösöronen igen, den här gången för att spela Spocks pappa Sarek. Och det är väl hela sidohistorien med Spocks familjeförhållanden som jag gillar bäst i det här avsnittet. Som när Spock och pappan försöker överträffa varandra med logiska krumelurer för att både kunna vara osams, och samtidigt hävda att det inte är några känslor inblandade. Och så mamman i familjen som insisterar på att berätta om Spocks barndom. Hur förtjust han var i familjen husdjur, till exempel. Eller påminna honom om hur han blev mobbad av de andra barnen för att han var till hälften människa.
Andra höjdpunkter: Kirk tar helt omotiverat av sig sin tröja, det var ett tag sen sist. Vi får också se att sjukstugan använder sig av någon sorts högteknologiskt dragqueenförband – bandagen är nämligen försedda med glitter. Och, kanske störst av allt, visst är det här första gången vi får se en alien med antenner på huvudet i Star Trek? Som jag längtat.
Sammanfattning: Välskrivet, tajt avsnitt som lyckas fördjupa rollfiguren Spock och vidga Star Trek-universumet ,samtidigt som det innehåller något så pass kontroversiellt som ett politiskt lönnmord. Det är väl egentligen bara den där konstiga grismasken som drar ner betyget. 9/10
Jag minns att jag uppskattade det här avsnittet främst för att det har en B-plott. Det är något som saknas i många TOS-avsnitt annars.
Är det inte så att det till och med har en c-plot?
Enligt mig det bästa avsnittet i TOS 🙂
Jag hade en inspelning av avsnittet på ett sånt där litet mini VHS videoband, som jag fick stoppa in i en adapter för att kunna spela upp det i min “vanliga” videobandspelare 🙂
/Andreas
Har du sparat det? Häromdagen satt jag och en filmkritikerkollega och var nostalgiska kring de konsumpåsar med Six Feet Under-avsnitt på som lånades runt i bekantskapskretsen. Formatnostalgiker, det är sådana vi blivit!!
Det var så jag såg på DS9 för första gången (mot slutet av 90-talet) – genom ett gäng konsumpåsar som videokassetterna låg i när vi flyttade de runt bland vännerna 🙂
Tyvärr så har jag inte kvar det lilla videobandet 🙁
/Andreas