Så kom det till sist. Avsnittet där Star Trek gick fullkomligt loss på rasistiska klichéer, kolonialt tänkande och allmän smaklöshet. Centralt i Star Trek-universumets interna logik är ju federationens direktiv om hur man inte ska ingripa i främmande civilisationers tillvaro i onödan. Godtyckligheten i tolkningarna av det direktivet framgår kanske tydligast hittills i det här avsnittet. Kirk har ju, som vi även sett i tidigare avsnitt, en tydlig tendens att styra upp och korrigera de civilisationer som han anser “gått i stå” och där befolkningen inte är produktiv eller inte tillåts uttrycka sin individualitet. Så gjorde han i avsnitten The Return of the Archons och This Side of Paradise. Och man kan väl beskriva The Apple som en mix av de två avsnitten – spetsad med en rejäl dos kolonialism och rasism.
Den består inte bara i att befolkningen på planeten Gamma Trianguli VI skapats genom kostym och smink utifrån någon sorts infödingslookens ABC, komplett med spraytan och minimala kläder (dock försedda med vitt hår och vita ögonbryn för att skapa den där alienesqua känslan). De är också sådär glatt naiva som ju infödingar ofta är i Hollywoodskildringar. De vet förstås inte hur de ska försvara sig eller hur man slåss. Och givetvis förstår de egentligen inte heller sitt eget bästa. Åtminstone inte lika bra som kapten Kirk förstår allting. Han tvekar inte många sekunder innan han slår sönder hela deras uråldriga civilisation. Tanken är att de ska bli individer med potential att utvecklas. Ja, utvecklas till att bli som Kirk då. Hade det bara funnits en twist till på slutet hade det här kunnat vara ett avsnitt om alla de förevändningar och argument som använts genom historien för att berättiga kolonialism. Det är dock inte en fullständig idiot som skrivit det här avsnittet. Invändningar emot Kirks planer kommer gång på gång från Spock, som avråder från intervention. Men han avfärdas av Kirk och McCoy. Om inget annat funkar kan man ju alltid skoja om att Spock har roliga öron och ser ut som en djävul. Så slipper man svara på alla jobbiga frågor.
Avsnittet följer annars rent dramaturgiskt Star Treks standardupplägg. Kirk och hans manskap transporteras ner till planeten, men efter en stund uppstår förstås komplikationer. I det här fallet är det något på planeten som suger energi från Enterprise och sakta drar skeppet mot planetens yta (har vi sett förut, va?), och det är omöjligt att använda transportören (att det finns en rymdskyttel ombord verkar alla ha glömt bort). Ungefär samtidigt visar det sig att planeten inte alls är det paradis som Team Enterprise trott. Här finns till exempel blommor som skjuter iväg dödliga projektiler (jämför med haschsporerna i This Side of Paradise) och explosiva stenar. Och befolkningen visar sig vara helt och hållet styrd av något som verkar vara en maskin (jämför med The Return of the Archons).
Kommunikationen mellan befolkningen och den mystiska maskinen sker via en drakliknande avgudabild (papier-maché-fest). En i lokalbefolkningen har antenner och kan kommunicera direkt med maskinen, som kallas Vaal. Han samordnar också befolkningens offrergåvor till drakhuvudet, som ger maskinen det drivmedel den behöver för att försvara sig själv och planeten. Förutom att dra rymdskepp ur omloppsbanor kan Vaal också starta feta åskväder och ha ihjäl folk med pricksäkra blixtnedslag. Men Vaal verkar också vara den som ger planeten ett gynnsamt klimat och dess befolkning ett välmående liv. MEN, och det är det här som Kirk verkar vara mest indignerad över, befolkningen tillåts inte fortplanta sig. Inte ens ha sex för skojs skull. Ja, de vet inte ens hur man hånglar innan de ser Chekov och hans flickvän Landon idka salivutbyte.
Sååååååå…..Kirk har till sist att välja mellan att Enterprise går under eller att försöka få Vaals mekanism att kollapsa. Det är kanske inte så konstigt att han väljer att rädda sitt skepp och dess besättning. Men kanske kan han då låta bli att hojta “we come in peace” stup i kvarten. Hur det nu än går till så slutar det sällan med fred när han och Enterprise är inblandade.
Sammanfattning: The Apple är avsnittet som urholkar de flesta argumenten om att Star Trek är en progressiv tv-serie. Det är ett riktigt unket avsnitt, där de koloniala undertoner som finns i Star Trek TOS kommer i dagen. För mig är det ingen tvekan om vem som är ormen i det här paradiset. The Apple måste vara det avsnitt som åldrats allra sämst av de jag sett hittills. Dessutom är upplösningen där drakgapet skyddssköld överbelastas ohyggligt seg. Men jag gillade i varje fall dödsprojektilblommorna. Betyg 2/10
Fotnot: I och med det här inlägget har jag bloggat 50 av de 100 dagar som ingår i bloggutmaningen #blogg100. Halvvägs! Och när det gäller hela bloggprojektet – efter 50 dagar har jag skrivit om 35 avsnitt – det betyder att jag ligger cirka 25 avsnitt efter min tidsplan så här långt.
Haha, ditt bittra perspektiv av våra hjältars agerande (speciellt Kirk) var ganska underhållande. Men du har en och annan poäng i det du säger och personligen håller jag med dig. Det blir fel när avsnittet på fullaste allvar försöker utmåla Kirk och gänget som hjältar när de agerar så arrogant som de gör mot den här civilisationen. Sen att de skriver in att skeppet är i fara om de inte gör det här tycker jag bara som en ursäkt för att försöka göra det okej.
Den här tendensen att åka runt och tvinga andra arter/civilisationer att följa deras lagar – utan att vi ens får förklarat varför de skulle vara bundna av Federationens lagar – och “fixa” de så att de är mer som Federationen fortsätter tyvärr genom hela TOS. Som sagt, jag tycker det är ganska arrogant och respektlöst och jag lämnas med en bitter eftersmak varenda gång de gör det här och samtidigt utmålar Kirk och gänget som hjältar. Det finns en riktig bra tanke bakom Prime Directive.
Däremot, på tal om Prime Directive, så tror jag att du går händelserna lite i förväg på den punkten. För den som har sett mer Star Trek och försöker tänka ut ur universumet hänger ihop så är det så klart enklast att utgå ifrån att Prime Directive redan existerar och följs i det här skedet. Men ska man vara lite mer rättvis mot serien så tror jag inte att det har nämnts än, så det är lite svårt att hålla något emot dem som tekniskt sett inte existerade än. 😉
Jag tror att det är första gången som jag hör/läser någon prata om att avsnittet på något sätt främjar ren rasism. Medan jag förstår hur du menar, så kan jag inte undgå att inte riktigt komma till samma slutsats. I.o.m. att de olika grupperna är genetiskt annorlunda så blir det väldigt enkelt att koppla skillnaderna till rasism om man så vill, men jag tror aldrig det var poängen.
Sättet som Star Trek ofta strukturerar sina avsnitt, med ett dilemma och en eller flera sakfrågor som ligger i centrum, så blir det oftast så att de olika grupperna får symbolisera de olika parterna i frågan. Det gör att det blir ganska enkelt att fokusera fullt ut på problemet/sakfrågorna, men förvandlar veckans aliens till ganska stereotypa mallar där det inte finns plats för några individuella egenskaper.
Det är först under serierna på 90-talet som Star Trek oftare börjar utforska etiska gråzoner och individer inom olika grupper allt mer, även om den här berättarstilen med att använda etniska grupper och folk som en mall inom vilken alla är ganska stereotypiskt skrivna fortsätter till viss del.
Tyvärr finns det några få exempel på avsnitt inom Star Trek som många skulle hålla med mig har en del rasistiska undertoner, om inte i själva manuset så i hur saker presenterades när det faktiskt kom till casting och filmandet. Men jag har aldrig fått intrycket att Star Trek generellt främjade sånt, snarare tvärtom.
Jag ville poängtera detta då det som sagt finns väldigt mycket inom Star Trek och det vore väldigt olyckligt om du gick igenom de avsnittet och trodde att det faktiskt var menat så. Jag tror att det oftast inte var menat att på något sätt stödja rasistiska idéer, utan bara ett element i hur de byggde upp berättelser om sakfrågor med olika parter.
Hej, och tack för ditt långa inlägg! Kul att läsa dina tankar om det här! Bara några grejor om det du skriver. Jo, Prime Directive finns med i leken redan från första säsongen. Spock är mycket tydlig i sina invändningar mot Kirks beslut på planeten i det här avsnittet, så inom seriens universum gör han en tolkning av direktivet, och det är ifrågasatt redan i avsnittet. Men Spocks invändningar skojas mest bort i slutet.
Det jag menar när jag skriver att avsnittet är rasistiskt: I det här avsnittet skissar man en civilisation på en främmande planet utifrån förebilder i Polynesien, lite på samma sätt som Klingoner i den första säsongen påminner väldigt mycket om mongoler.
Det jag menar är rasistiskt är väl att man använder sig av stereotyper och schabloner kring hur individer i de här civilisationerna är. Jämför med Return of the Archons som har en liknande handling men där det finns en motståndsrörelse. I The Apple är det istället oförstörda, vuxna barn som måste uppfostras och ledas till rätta av Enterprises civiliserade besättning.
Jag tycker att Star Trek är en intressant serie, med många bottnar, annars hade jag inte gett mig in i det här projektet. Men det här avsnittet gav mig verkligen migrän. Det är också ett av de få avsnitten där 60-talet verkligen är närvarande. Oftast lyckas man faktiskt komma till betydligt mer vidsynta slutsatser än här. Tröstade mig med att se The Doomsday Machine direkt efteråt, och allt kändes genast bättre. Tack för att du läser och hör av dig!
Det blir ibland längre kommentarer när jag har att skriva av mig om, ett av mina tillkortakommanden. Det är inte med meningen. 😛
Dåligt efterforskat av mig om Prime Directive (hinner tyvärr inte se om alla avsnitten med dig 🙁 ), du har så rätt så. Jag hade för mig att Prime Directive introducerades senare i TOS, men tydligen inte så sent som jag trodde. Men ja, ibland verkar det gälla och ibland inte. För Kirk iaf…
Det låter som om vi är inne på ungefär samma spår men missade varandra på vägen av någon konstig anledning. Det du skriver är exakt det jag menade med att de använder de olika grupperna som mallar, däri alla är väldigt stereotypiskt skrivna och har samma egenskaper och mentalitet.
Som du säger, hade det funnits skillnader mellan individerna så hade det varit svårare att göra den kopplingen, men i.o.m. att grupperna dessutom är indelade efter genetiska drag så blir det väldigt lätt att göra just den kopplingen. Speciellt ifrån dagens perspektiv då såna frågor har blivit väldigt relevanta och debatterade, men jag tror inte att de hade samma perspektiv när de gjorde de här avsnitten.
Därför menar jag att jag inte kommer till samma slutsats, då jag inte kan se att det var det som var poängen med att göra så i avsnittet. Men man kan ändå bli besviken i efterhand, för det är ju nu man ser dem. Det visar hur mycket kontext kan ändra tolkningar. 🙂
Däremot så möjliggör det här sättet att bygga upp ett avsnitt på att mer fokus kan läggas på själva problemet eller sakfrågorna, eftersom grupperna i frågan är såpass simplistiskt beskrivna. När man gör detta så är ju det sista man vill ha mer detaljer och komplexitet, man vill ju bara generalisera så att man kan lägga all kraft på själva kärnan. Det är den som är poängen som man vill komma till. Grupperna blir bara mallar för konceptet och sidan som de representerar, som man kan ställa emot varandra och använda som redskap för att diskutera själva frågorna som är i fokus.
Eftersom Star Trek generellt gillar att försöka diskutera olika sakfrågor om politik, moral, etc, så blev det väldigt vanligt att göra så här, på gott och ont. I senare serier blev det mer detaljer, komplexitet och fokus på individen. Men då ämnade sig avsnitten också mer för att berätta om specifika situationer och individer, snarare än att försöka diskutera kärnan i sakfrågor och grundläggande koncept.
Jag tror alltså att meningen med att bygga upp avsnitt så här var för att så simpelt som möjligt komma till själva poängen som man ville diskutera, snarare än att enformigheten för de olika arterna var poängen i sig (“alla inom samma genetiska grupp är likadana”, som isf skulle vara menat att främja rasistiska eller liknande idéer).
I det här fallet blir det dock ganska misslyckat då våra hjältar tydligen ska ha agerat rätt, vilket jag inte håller om. Så jag har svårt att se vad exakt som diskuteras och vad de olika parterna representerar. Jag antar att det var något moraliskt resonemang, där poängen var att det är är rätt att lägga sig i om man tycker att det hjälper dem. Vilket isf är där det faller för mig, eftersom det är ganska arrogant av vår hjältar att diktera hur andra bör leva, vare sig de vill eller inte.
Hoppas att det blev lite tydligare nu vad jag ville ha sagt. Men som sagt, det hela beror på hur man ser på det hela. Om de generaliserande grupperna där alla är likadana var ett redskap för att komma till poängen, eller om det i sig var poängen. Det finns inget absolut rätt och fel egentligen, allt vi har är perspektiv och tolkningar. 🙂
Ännu en roman… :/
Älskar romaner!