Tidsresor känns som ett av Star Trek-producenternas absoluta favoritämnen. Och i Tomorrow is yesterday har vi äntligen kommit fram till avsnitt som helt och hållet sysselsätter sig med detta fascinerande ämne.
I det här avsnittet orsakar ett tekniskt fel att Enterprise transporteras tillbaka till 1960-talet, dvs nutid när serien producerades. Smart rent ekonomiskt – inga scener som utspelas på jorden behöver särskilda kostymer eller exotisk scenografi. Och samtidigt kunde man också låta publiken titta på allt på det fantastiska Enterprise genom en sextiotalsmänniskas ögon. En transportör! En matmaskin som gör kycklingsoppa genom en att man kör in en diskett i en liten låda (inte för att sextiotalsmänniskan vet vad en diskett är, men ändå)!!. En Spock!!!
Och när nu avsnittet avhandlar tidsresor så hamnar man förstås i det mest klassiska av alla dilemman kring tidsresor: kan min resa i tiden påverka framtiden – och i så fall till och med ändra så mycket att jag aldrig föds? Fast i det här fallet handlar det om lite mer plikttrogna spörsmål kring teknisk utveckling och att innovationer kan hamna i fel händer. Det hela aktualiseras när man transporterar ombord en flygpilot från Jorden när hans plan håller på att gå sönder. Och sedan lyckas man lite slarvigt transportera upp en säkerhetsvakt av misstag också. Men kan man skicka ner dem till jorden igen, utan att deras berättelser börjar förändra historiens gång?
Fast den mest dramatiska innovationen i det här avsnittet är ägnar typ en hel scen åt att…skämta! I det här fallet att skeppsdatorns röstsyntes numera bytt kön till kvinna. Och dessutom lagt sig till med en del kvinnliga manér, som att säga dear i slutet av meningar. Fnissa. Och flirta med Kirk. En personlighetsförändring som skett efter att skeppets dator blivit servad på en kvinnodominerad planet (ett skämt som jag eventuellt minns ända sedan jag såg den här serien som barn). I mitt gravallvarliga källmaterial anges Tomorrow is yesterday mycket riktigt som avsnittet som går till historien som det där Star Trek medvetet började arbeta med humor. Jag undrar om inte det också går igen i avsnittets stora slagsmålsscen. Det är liksom lite extra spattigt och hoppigt och slängigt.
Annars var det skönt med ett helt okej avsnitt, efter en rad svaga insatser.
Bäst: Fantastiska “ramla omkull”-scener, samt kanske tv-historiens mest dramatiska fall efter ett enkelt knytnävsslag utfört av en av säkerhetsvakterna på militärbasen.
Sämst: Att jag verkligen aldrig har tyckt att det där med att åka runt solen för att resa i tid verkar vara ett trovärdigt sätt att resa i tiden på.
När jag ser de här gamla episoderna med tidsresor kan jag aldrig låta bli att fundera på var sjutton tidspolisen från framtiden håller hus. De tampas ju friskt med Janeway i Voyager så fort hon börjar hota tidslinjerna.
Så klart kunde inte originalförfattarna bygga ett 100% heltäckande universum men just den detaljen hade varit kul att haft med från början. 🙂
Skriver upp saker nu som måste avhandlas i kommande blogginlägg. Var är tidspolisen från framtiden???