Det som gör Star Trek till Star Trek är förstås inte bara manusen, skådespelarna eller Gene Roddenberrys storslagna visioner. Det handlar förstås också om de små detaljerna. Wah Chang är en av personerna som arbetade med mask och rekvisita, som till exempel designen av kommunikatorn, den lilla walkie talkie-liknande apparaten som besättningen använder för att kommunicera med varandra. Den som en del anser är inspirationen bakom de så kallade flip-mobilerna. Det var också Chang som designade det vetenskapliga instrumentet Trikordern (som jag mest tycker ser ut som en liten, bärbar kassettbandspelare), och det romulanska skeppet i Balance of Power. Men alla kan förstås ha en dålig dag på jobbet ibland. För Changs del måste det ha varit när han skulle göra Gornkostymen.
En Gorn ser ut ungefär som en ödla som går på två ben. Man skulle också kunna beskriva monsterdräkten som något som man skulle kunna hitta i Buttericks kasserat-låda. Eller eventuell välvilligt tolka designen som en hyllning till gamla japanska monsterfilmer. Hur som helst har jag inte sett maken till kackig kostym tidigare i den här Star Trek-säsongen. I någon av replikerna säger Kirk bland annat att en Gorns enda svaghet är att hen är väldigt långsam i sina rörelser. För mig ser det mer ut som om någon designat en kostym i lite för hård plast – så att det inte går att göra snabba rörelser i den.
Kirk möter Gornen när de två ska utkämpa en duell på liv och död. De är bägge fångar hos metronerna som tagit bägge deras skepp som gisslan. Det beror på att Metronerna är ett högstående och fredligt folk, som inte accepterar när främmande rymdskepp drar in i deras närhet med våldsamma avsikter. Det som provocerat dem den här gången är att Enterprise jagat Gornernas skepp för att utkräva hämnd för en utplånad jordkoloni.
Den tröttsamma besserwissern i mig vill nu göra alla uppmärksamma på att även förra avsnittet avslutades med en duell. Samt att många av resonemangen när Enterprise bestämmer sig för att förfölja det främmande rymdskeppet känns igen från Balance of Power. Man kan också säga att det här avsnittet ingår i en subgenre om när främmande varelser tittar kritiskt och granskande på mänskligheten. I Shore Leave vill till exempel inte vaktmästaren på nöjesfältsplaneten säga vem som byggt den, eftersom mänskligheten inte är redo för den informationen. I The Squire of Gothos är det spellevinken Trelane som är fascinerad av mänsklighetens krigiska upppförande. I det här avsnittet är det alltså metronerna som testar mänskligheten, men kanske inte som man tror. Det är nämligen först när Kirk visar Gornen nåd som mänsklighetens aktier stiger på den metronska förtroendebörsen. Ja, faktum är att avsnittet slutar som en futuristisk version av Brechts Den kaukasiska kritcirkeln.
Jag har förstått att det här är ett klassiskt Star Trek-avsnitt. Nästan sönderälskat. Själv kan jag inte komma över Gorns töntighet, och tycker att deras “duell” är sjukt trist och långdragen. Men jag har redan förstått att det här inte är den sista Gornen jag kommer att få se. Avsnittet blev så pass kult att det kommer att dyka upp fler Gorner framöver, i seriens kommande inkarnationer. Om än inte i exakt samma kackiga kostym. Hoppas jag. 
Värst: Bland Gorns flåsande låter det som om hans småskrattar ibland. Alltså småskrattande alligatorer som går på två ben. Oerhört obehagligt. På det pinsamma sättet.
Bäst: Älskar metronernas look. Så himla Caravaggio-bögigt på ett futuristiskt sätt!
Det är ett välkänt avsnitt, men jag vet inte om det generellt hålls så högt som du får det att låta. Det beror ju både på att Gorn introduceras här, men också att mycket i avsnittet kändes så “cheesy”. Det innehåller ju TOS en del av – och kan ibland vara ganska charmigt och kul – och det här är praktexempel i min mening. 😛
Så, det är enkelt att komma ihåg och ett väldigt klassiskt avsnitt, men inte nödvändigtvis ett av de bättre som gjorts i hela denna franchise, tror jag.
Det bör nämnas också att även om Gorn kom att bli en självklar och välkänd art i Star Trek universumet så dök de inte upp speciellt många fler gånger i de framtida scenerna. Bara två gånger faktiskt, om man räknar med den animerade serien. De nämns ett par gånger också.
Har tyckt om att följa början på ditt projekt, ser fram emot fortsättningen. 😉
Hullo! Jag har ju inte sett alla avsnit ännu, så full koll på vad som hånder framåt har jag förstås inte, den här gången ville jag inte ens googla för mycket för att kunna bli lite förånad och överraskad längre fram.
När jag letade efter bilder till den här texten så hamnade jag hela tiden i listningar av klassiska avsnitt, awesome episodes och sånt där. Blev lite chockad, faktiskt.
Inte ens i These are the Voyages kan de göra annat än säga att det här avsnittet åldrats otroligt dåligt, och att man ska försöka se avsnittet med sextiotalsögon.
När det gäller ostigheten, absolut! Men jag tror att jag gillar en annan sorts ostighet än i det här avsnittet. När det blir lite kitschigt, eller alla är galna. Här blir det faktiskt mest bara lite plågsamt. Som att man bekräftar allas förutfattade meningar om den här i verkligheten så FANTASTISKA serien. Vi hörs längre fram non-gorn där!
Det är redan här någonstans jag vanligtvis börjar tappa sugen när jag ger mig på att se TOS från början. Sedan börjar jag snart välja och vraka bland avsnitten istället. Så det är med viss skam jag erkänner att jag nog fortfarande inte sett riktigt allt av originalserien.
Är det SANT???????!!!!! SKANDAL! jag tänker inte ge upp. Varenda liten storyline ska gås igenom. Men jag tycker att det varit en ordentlig svacka här i några avsnitt!
Ja, kostymen är väl kanske inte den bästa. Det är inte för inte det här avsnittet dyker upp om man söker på “worst fight scene ever” på Youtube.
Tycker verkligen om den här bloggen; jag går in varje dag för att se vad du just sett 🙂 Själv har jag nyss börjat se om min absoluta favoritserie, DS9, i ganska högt tempo. Samtidigt läser jag i vad jag hittills tycker är en fantastisk bok, Deep Space Nine: Companion, med över 700 stora sidor om serien. Om man ska tro internet lär boken också fortsätta vara fantastisk. Det finns liknande böcker även för TNG och VOY, men detta ska vara den bästa. Den här bloggen har nog också varit lite av en inspirationskälla till att jag sett till att teckna ned lite tankar om avsnitten i en forumtråd jag startade på Star Trek Databas. Tack så mycket!
Vad spännande. Kan man tänka sig en länk till forumtråden, tro?
Hittade den, tror jag! Vad bra att det finns companions till alla serierna. Hade verkligen haft det jobbigt om jag inte haft These are the voyages….
Ja, jag tycker verkligen att Companion-boken har varit trevlig hittills. Tror dock att den inte trycks längre, så jag köpte den begagnad från brittiska Amazon. Boken för TNG finns som e-bok och är lätt att få tag på, men jag tror att VOY-boken också är lite knepig (den lär också vara sämre än de andra).
Min forumtråd är här i alla fall: http://www.startrekdb.se/forum/topic/7626-dags-att-se-om-ds9/. Den kräver nog också en viss spoilervarning. Hittills har det verkligen varit trevligt att se om serien, som nästan alla (bl a jag) skulle säga blir mycket bättre efter de två första säsongerna, så det lär bli ännu trevligare.
mitt stora problem nu är detta: vem har skrivit en companion till den animerade serien???
Bra fråga. Det kanske kan stå något i The Star Trek: Encyclopedia, men jag tvivlar på att det finns något specifikt verk. Det finns väl bara 22 avsnitt, som dessutom bara är hälften så långa som vanliga avsnitt?